Göteborgsposten – 6 juni 1860, sida 1

Vi äro medlemmar af bevakningskomiten, återtog en af de okände; och söka efter en missdådare, som gömt sig någonstädes häri qvarteret. Francis uppgaf sitt namn och sin adress. Jag känner den herrn, jag, inföll plötsligt en tapetserare, hvilken befann sig bland dessa frivilliga polisbetjenter. — Det är en rik engelsman, som bor på hotel de la Couronne. För några dagar sedan köpte han ett amöblemahg af mig. Jag ber om ursägt för hvad som tilldragit sig, tillade han vändande sig till Elson; men vi kunde icke gissa ... Vi handlade i allt hederligt folks intresse. Denna man hade rätt, och Francis kunde ej skylla någon annan än sig sjelf för sitt missöde, åt hvilket han också var den förste att skratta. Sedan de andre gått, beredde han sig att återvända till sin hostad, då han oförmodadt hörle bullret af en port, som försigtigt öppnades. Hans hjerta slog med våldsamhet. Til följe af en obestämd känsla drog han sig bakom några toma fat, tryckte sig hårdt emot muren och återhöll andedrägten. Han befann sig nu på blott två stegs afstånd från den port, som nyss öppnats och hvilken verkligen var den som ledde till huset der miss Dietrich bodde. eNåväl? mumlade en karlröst.