Göteborgsposten – 6 juni 1860, sida 1

smekning, ske Guds vilja! Åtminstone återstår mig den lyckan att se och höra er. Från denna dag återtogo de sina gamla va. nor; men minnet af det sista samtal, de haft i Francis rum, kastade dock ett visst tvång öfver derag förhållande. I hvarje ögonblick var Elson nära att tala om sin kärlek; och om äfven munnen teg, så bröto dock hans ögon många gånger mot det gifna löftet. Då och då hade Francis besök af sin vän Hosmer, hvilken på en ock samma gång höll på med tre eller fyra spekulationer och följaktligen var mycket sysselsatt. Han frågade ofta efter miss Dietrich, men Francis undvek så mycket som möjligt detta samtalsämne. Fem eller sex dagar efter Francis tillfrisknande förvånades han af att finna Marthas dörr stängd, då han vid sin vanliga tid infann sig. Han återkom två timmar senare; man öppnade lika litet för honom då. När han mycket orolig återvände bem, lemnade uppassaren en biljett från Martha, som deruti underrättade honom, att hon var tvungen aflägsna sig och att hon ej skulle komma hem förrän mycket sent. Francis visste ej på hela dagen, hvad han skulle taga sig till. Han irrade omkring som en fridlös ande, bråkande sin hjerna med att uttänka hvart Martha tagit vägen. Ibland fattades hans själ af rysliga misstankar. Han undertryckte