Göteborgsposten – 6 juni 1860, sida 1

utmärkt väl, och skenet bevarades till sista stund. Detta tåg hade varit beslutadt för månader sedan, sjelfva stället, der boxningen skulle ega rum, hade under de sistförflutna dagarne icke varit någon hemlighet för hundradetals personer, och underrättelsen om dagen, timman och stället, hvarifrån afresan skulle ske, hade varit offentligen till salu. Det var ett besynnerligt sätt att såvera apparanserna. Saken är den att allmänheten icke ådagalade någon lust att hindra striden, men väl mycken att få höra att den gått för sig. Lagen förlamades genom denna känsla, enär dess uppgift icke kunde vara att göra ett helt tolk dygdigare än det verkligen är(?). Nationen kan icke med skäl klaga öfver lagens passivitet vid detta tillfälle men väl öfver det löjliga påståendet att den hela tiden gjort hvad den kunnat för att förekomma striden. Kanhända ha aldrig så många personer, som kännt och tilltalat hvarandra med sina dopnamn, förr varit samlade på en bangård. Hela tränen skulle man kunnat taga för en byexkursion i stor skala, om icke de omisskänneliga ansigtena, som framskymtade ur vagnarne vid lyktornas matta sken, antydt annat. De små ögonen och hufvudena, de massiva käftarne ooh de utstående kindbenen röjde medlemmarne af boxareyrket. De tvåeller trehundrade amerikanarne och representanterna för de högre klasserna förslogo icke att i betydligare mån modifiera trainens afgjordt djuriska karakter. Jag fick plats i en mycket fullpackad dubbelkupe af andra klassen. Bakom mig sutto en lord, en baronet, en parlamentsledamot, den mycket belefvade utgifvaren af ett utmärkt ,sportingpaper, en aristokratisk skotte och en berömd poet af den erotiska genren. Bredvid mig satt en ung, glad, rundkindad australisk kolonist, som rest femton tusen mil för att se boxningen och uppgöra några mindre vigtiga affärer. Hans drägt var ljus, det låg sjeltförtroende i hans väsende och han såg ut att vara karl att fara verlden omkring utan något bagage med cigarr i munnen och händerna i fickorna. Midt emot honom satt en saktmodig, långkindad, blinkande herre med judiska drag, hvilken var mycket språksam och tycktes ha god reda på alla storheter af andra rangen inom boxarnes hedervärda skrå. Bredvid honom satt en sömnig och trasig boxare, som tycktes vara afsigkommen, och hvars hufvudsvål hade för åtta år sedan fått stryka med under en kamp mot den odödlige Sayers. När vi efter tvenne timmars färd stego af vid Tarnboroughs station, fann jag att man icke kunnat välja någon lämpligare stridsplats i hela England. Vi voro i grannskapet af Aldershots stora exercished — ett ställe, der trettiotusen krigare ständigt studera det bästa sättet att sprida död och förödelse. De tillhöra en stor europeisk prisfäktningsassociation, den der skryter af att ha tre millioner