Göteborgsposten – 6 juni 1860, sida 1

Stråtröfvaren i San Francisco. (Öfvers. fr. Franskan.) (Forts. fr. n:o 128.) Det är nödvändigt, mr Elson. Jag svär att det är nödvändigt. Om ni ej gifver mig detta löfte, måste jag resa; jag skall gå, jag vet ej hvart; ty ser ni, mitt hjerta har ej styrka att ännu en gång lida så mycket som det lidit denna morgon. Gif mig ert ord, eller vi se hvarandra i dag för sista gången. Nåväl ja, svarade Francis sorgset; men ni måste i er ordning lofva mig att återgifva mig mitt ord den dag, då hindret som skiljer oss har försvunnit. Hon skakade melankoliskt på hufvudet. Jag bör ej ens lemna er denna förhoppning, sade hon. Detta hinder skall alltid finnas ... Stackars Francis, tillade hon, räckande handen åt den unge mannen, hvars ansigte uttryckte en djup smärta; hvarföre skulle ni någonsin råka mig? Och med en rörelse af passionerad tacksamhet förde hon Elsons hand till sina läppar. Nåväl, sade han, rörd af denna ödmjuka