Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1870, sida 3

Istormakterna intager utan tvifvel Frankrike, emedan detta land af ålder innefattar ett enda folk, med samma språk, härkomst och historia. Genom sitt läge, sina rika naturliga bjelpkällor, sin vidsträckta handel, ssin högt uppdrifna industri, sin folkrikhet soch sina traditioner kan Frankrike till lands utveckla en makt, hvilken näppeligen något annat folk kan i tvekamp emotstå. Med stränder emot tvenne haf, har Idet icke sällan, under fejdernas tid, tilll Isjös bjudit det stolta Albion spetsen. En qvis man under förra århundradet liknade I Frankrike vid Europas hjerta, och liknelIsen har besannats mången gång sedanl. 1789 års händelser. Likasom blodet i menniskokroppen utgår från hjertat och strömmar genom lemmarne, så har hvarje politisk eller social rörelse inom detta land fortplantat sig i dallringar till Europas yttersta gränser i öster, söder och norr. De beröra icke endast nationaliteter, utan en till sjelfmedvetande vaknande mensklighet. — Frankrikes gamle medtäflare och trätobroder, Old England, förtjenar andra rummet i ledet. Då Europas regenter samtligen hade böjt sina hufvuden för den förste Napoleon, stod England ensamt i upprätt aställning, försvarande icke allenast sina hafomgifna stränder, utan rangen af hafvets drottning, samt bestod segrande kampen till sjös i de stora och långvariga krigen, under slutet af förra och början af detta seklet. Under dessa fiendskapens tider sjöngs i en visa: Må britterna gerna få följa Sitt vilda, hämdgiriga mod Och färga Vestindiens bölja Med fransmännens hetsiga blod. Men England har i Erins ö sin Achilleshäl, som behöfver göras osårbar, och Alabama-frågan är en black om foten. Det torde ej heller dröja länge innan brodren Jonathan uppträder täflande med det gamla moderlandet om herraväldet påli hafvet. Att omnämna de öfriga stormakterna ester den tidsföljd, hvari de uppstått, så kommer i ordningen det habsburgska kejsarväldet. Detta välde, ett aggregat af olika nationaliteter; ser sitt helstatssträfvande allt mer och mer hotadt, i samma mån de olika solkslagen vakna till sjelfmedvetande och frihetsbegär, varande svagt skyddadt till sina gränser mot opålitliga och eröfringslystna grannar. Den andra germaniska stormakten, ,, Wilhelm eröfrarens rike, befinner sig ständigt krigsrustad och i segerrus från Sadoda; men har dock ännu ej fullkomligt lyckats att böja de annekterade folkens hufvuden under militärdespotismens ok. Ännu har Frankrike ej glömt sin kärlek till Rbenprovinserna, och Europa väntar på lösningen af Pragerfredens 5:te artikel. Det beliga ryska riket, det vidsträcktaste af alla, intagande Europas östra del, vändande blickar och beväpnade polyparmar öfver Asien, intager i politiken en iakttagande och försigtig hållning, oroas stundom af de blodiga vålnaderna ur Polens graf samt revolutionära rörelser inom sitt vidsträckta område och mötande konflikter med Eugland i Ostindien. Länge har Klockan (Kolokol) låtit höra sitt varnande ljud; hon har nu tystnat, men den genialiske Alexander Ilereens frihets-ider hafva dock ej blifvit utsådda förgälves. I den sydligaste delen af vår verldsdel sträfvar ett folk med ungdomligt mod, lifjvadt af stora minnen, att vinna en stormakts rang och värdighet. Förenadt till ett folk, med samma språk, historia och bildningsursprung, återstår för detsamma besittningen af den eviga staden och S:t Petri arfvedel, för att vinna detta mål, för hvilket Cavour och Garibaldi tänkt och verkat, understödde af de bildade folkens sympatier. Alla dessa stormakter i Europa anstränga, hvar och en på sitt sätt, all sin förmåga och uttömma sina tillgångar, för att hålla sig rustade för kriget. Men gentemot dem stå, till mensklighetens tröst, andra stormakter, hvilka med en inneboende, oemotståndlig kraft verka för freden, och dessa förtjena äfven att tagas i betraktande. ; tt de som nitälska för en blifvande ired icke utgöra ett fåtal eller stå isolerade, utan hafva alla goda krafter, både på och ofvan jorden, till vänner, det kunna vi till en början antaga såsom en axiomatisk sanning, ty såväl religionen som all sann och upplyst mensklighetskänsla bjuder oss att icke allenast älska våra likar, utan äfven bedja godt för dem, som hata och förfölja oss. Men jemte iakttagande af detta kärleksbud, hatva de en jordisk allierad, som verkar stort, tystlåtet, eftertryckligt och säkert, en allierad, som Europas alla finansministrar väl känna, och denna är krediten. Då vi höra omtalas de ofantliga skuldbelopp, som belasta Europas folk, ådragna för de mest inproduktiva ändamål, nemligen för utrustning och underhåll af de stående härarne, samt huru dessa skulder, trots alla skatteförhöjningar, trots alla konstlade medel, årligen tillväxa, och krediten vänder regeringarne ryggen, hvad måste då inträffa? Jo, att skulderna, enligt en orubblig naturlag, liksom en rullande lavin, hvilken genom sin massas ständigt sig ökande tyngd bryter de svigtande stöd, som man S —0 — — A—— — — — — OWWW Ad a —— — —— — S — —E — — 0 fi I t: li v i d I f: d fi 8 ä h rr mena — OR — O — —0 FA BE DÅU —