Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1870, sida 3

U45419 AI AUUTU 1AHUMCI, FJ VvuäalLUCHCTLUIAnu sundantaget, hvilket sällskap med ifver verskar för de stående härarnes afskaffande såsom vilkoret för åstadkommande af en europeisk fred. Att inom franska solket fredstendenser börja göra sig gällande allt mer och mer, derpå hafva vi nyligen erfarit ett glädjande bevis deruti, att dess slagstiftande församling, under inflytelse af denna åsigt och Emil Olliviers bevisande vältalighet, med en lysande majoritet beskräftade handelstraktaten med England, sehuru protektionistiska bearbetningar deremot icko saknades. Mäktigt kan denna staktat, stadfästad och understödd af tusenfaldigt utgrenade intressen på begge sidor om kanalen, så småningom med förtroendets, välviljans och fredens band förena tvenne de mäktigaste folk i verlden. Säkert saknas ej heller för fredens framgång inflytelserika förespråkare och vänner i Richard Cvbdens och Brights fädernesland, som redan länge hyllat noninterventionens grundsatser och börjat göra indragningar i sina militära utgifter, ett efterföljansvärdt exempel för andra regeringar. England med sin högt uppdrifna industri, sin vidsträckta handel och sina många och stora kolonier måste i fredliga tider och förhållanden finna sitt största och varaktigaste intresse. Mer än någonsin förut har en för menskligheten vigtig fråga vaknat till medvetande. Så erfar man huruledes tanken på ett fredligt ordnande af internationella frågor under flera gestalter gjort sig bemärkt i ord och handling. Man läste för ej längesedan att ett stort arbetaremöte hölls i Wien, hvarest en deputation från 30,000 arbetare uppvaktade ministeren med en petition om krigshärens förminskande, till lättnad af skattebördorna och utkomst för de arbetande klasserna, som befinna sig i trångmål och nöd. Då naturligtvis endast ett undvikande svar af höga vederbörande kunde lemnas deputationen, lät den med allvar förstå, att den snart med förnyadt eftertryck ämnar återkomma. I Preussens deputeradekammare uppträdde den framstående deputeraden d:r Virchow med motion om armåns successiva förminskning, och märkligt nog inträffade det oväntade resultatet i det militäriska Preussen, att en aktningsbjudande minoritet af icke mindre än 99 deputerade hyllade talarens åsigter och med sina röster uuderstödde motionen. Äfven i Sachsen verkar professor Biderman för samma ändamål, och der såsom annorstädes hafva de fredsstiftande åsigterna ibland tänkande och inflytelseegande män vunnit vänner och deltagare. Då vi framhållit hvad som bland andra folk förehafves såsom fredsförberedelser, låtom oss äfven anteckna och ihågkomma hvad som inom. vårt eget land, till och med inom riksdagen, blifvit yttradt isamma syfte. Vid 1869 års riksdag väckte riksdagsmannen Jonas Jonasson från Kalmar län en motion derom, att en framställning borde göras till svenska regeringen, att den måtte hos andra makter göra framställning om ett fredsförbund i Europa. Denna motion, ehuru i början mottagen såsom en förflugen tanke, dels med likgiltighet, dels med löje, lyckades ändå vinna understöd afnågra riksdagsmän med inflytande och talang och undgick såmedelst missödet att qväfvas i sin födelse. Det till utseendet ringa frö, som utsås och faller i en passande jordmån, kan med tiden blifva ett stort träd, der vandraren Ifioner skugga, och i hvars krona foglarne sjunga sin kärleks glada vårsånger. — Så äfven ett ord i sinom tid. Sedan dess hafva tankarne på vår egen statshushållning och de årligen stigande utgifterna på de 4:de och 5:te hufvudtitlarne för armen och flottan ådagalagt behofvet af en snart skeende armåreduktion till lättnad i beskattningen och med detsamma till arbete i fredens intresse. Det är oss bekant, att många äfven inom vårt samhälle, lifvade af dessa tänkesätt, antecknat sig som medlemmar af den franska fredsligan i Paris, och troligen kommer deras antal att öka sig. En och annan kan till äfventyrs fråga: hvad förmår ett litet folk verka för freden i Europa, innan de stora nationerna dermed göra allvar? På en sådan fråga taga vi oss friheten svara: att alldenstund en stor och mensklig idå börjat vinna framsteg, tillhör det hvarje kulturfolk, utan afseende på rang eller politisk makt, att deruti deltaga. Skulle man vilja räkna inflytande i humanitetsfrågor efter antalet bajonetter (en måttstock som fredens vänner ej vilja begagna), då äro svenskarne visserligen ett litet folk, det är sannt; men inom andens område, i vetenskap, konst och industri, torde förhållandet gestalta sig annorlunda. Så eger Sverige inom vetenskapen namn, som på ryktets vingar förts kring verlden. Vårt sädernesland har bland många utmärkta män fostrat Linnk, Svedenborg och Berzelius, alla tre storheter af första ordningen. Det eger derjemte många framstående konstnärer, bildhuggare och målare, som vunnit europeiskt rykte. Den svenska sången har genom qvinliga artister tjusat och hänfört sångens vänner icke endast i Europa utan på andra sidan Atlanten. Då Sverige deltog i verldsexpositionen i Paris 1867, vann det för sin industri ett hedrande erkännande, och många alster deraf vunno efterfrågan och afgång. Att på ett lysande sätt iliustrera denna storartade PP Ar NV