minnet af en sådan seger i konstens rike, än alla som vinnas med blod? Att svenska industrien blifvit erkänd och intager ett aktadt rum bland andra industriella folks produktioner, är visadt; men att Sverige äfven eger stora uppfinnare i denna väg, torde böra erinras. Redan Polhem var på sin tid vida känd både som en lärd och snillrik mekanikus. Men större än han eller någon annan i denna väg framstår i våra dagar vår berömde landsman John Ericsson. Åt deune den mekaniska vetenskapens utmärktaste man torde verldens alla ingeniörer vördnadsfullt lemna första rummet. Med glansen af sådane namn och intagande ett aktadt rum i vetenskap, konst och industri, med sina goda politiska institutioner och med sin väl genomförda folkundervisning, eger det lilla Sverige full rätt att med sitthord medverka till hvarje stor kulturfråga och således äfven till den här afhandlade. Vi hafva sökt fästa uppmärksamheten på de stora och vördnadsbjudande krafter, hvilka samfält verka i fredens intresse. Det synes såväl af händelsernas påtryckning som af Försynens visa styrelse, att dessa skola tillväxa allt mer och mer, så att vi må kunna med tillförsigt hoppas att snart få skönja gryningen af en lyckligare dag. Med denna förhoppning behöfver menniskovännen göra sig förtrogen, ty samhällstörhållandena inom vår verldsdel äro eljest ingalunda glädjande. I alla länder är en oaflåtlig klagan öfver ökade krigsgärder, sattigtaxor och skulder, hvilka öka sig år för år, likasom arbetsbrist, fattigdom rådlöshet och nöd göra de ringare klassernas ställning alltmera outhärdlig. De oerhörda summor, som användas till menniskoslägtets förstöring, hatva framkallat allt detta elände. Till vinnande af verldsfredens sköna, heliga och lycksaliggörande ändamål böra derföre upplysta, tänkande och rättskaffens män i alla länder med enighet och kraft, i ett stort fredsförbund, oförtrutet arbeta. Om än målet skulle synas fjerran, skall dock den allmänna meningen småningom växa äfven till en stormakt, genom Hans kraft, som befallt oss älska hvarandra säsom bröder och barn af samma Fader. Genom förtröstan på försynens kärleksfulla ledning, genom tron på det godas, sannas och rättas slutliga seger, skall hvarje sträfvande för detta stora mål medöra sin egen belöning och lefva i en tacksam efterverlds minne i välsignelse! —9. I -)mD q ——— —V—