Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1869, sida 3

dan nu anser ångpanna af koppar såsom en kuriositet, skall man tvifvelsutan om ett fåtal år anse ett spritfat af trä, med dettas alla olägenheter af läckning och reparationer, lika absurdt som den för sin dyrhet bortlagda koppar-ångpannan. Teatercensur. Signaturen ,,Jörgen i Nya Dagl. Alleh. lemnar följande pikanta bidrag till svenska teatercensurens historia: Hr Svensn har i riksdagens andra kammare väckt motion om teatercensurens afskaffande. Teatercensur! Det låter litet besynnerligt och fremmande det ordet — ja så osvenskt. att vårt vackra språk saknar ett eget, ett svenskt uttryck för detta besrepp. Veten I, hvad teatercensur är? Teatercensuren är tillämpningen af en författning, som bjuder, att då här hemma i det trefliga Sverge frihetens stamort på jorden, som skalden kallar vårt land, en författare känner sig manad att i det oförgängligt skönas namn förena sorg och fröjd i samma famn på scenens plan, som återspeglar lifvet, och derför sätter sig ned vid sitt skrifbord för att ur sin fantasis rika verldar frammana ett skådespel, så skall han hafva en polisbetjent — högre eller lägre — till medarbetare. Teatercensuren är kronobetjeningens black om foten på den svenska Thalia, på den fosterländska konstens genius. Hos oss skrifves aldrig ett skådespel endast af en författare, alltid af två. Den ene är en af sångargudens glada söner, den andre tillhör kungliga polisen. Skrirves — sade jag. Det vill säga: den ene skrifver, den andre gör som ,,Döden fadder-, han bara raderar. Lagstistarne synas ej ännu hafva hos oss insett, att man kan vara, fastän en duglig poliskarl, dock en klen estetiker. Man tror vanligen, att teatercensuren är en lemning från tredje Gustafs tid. Man bör ej skymfa en stor mans minne med ett dylikt förhastadt antagande. Gustaf den tredje var ett snille. Snillen begå ofta misstag, men göra sig sällan skyldiga till dumheter. Teatercensurens anor i vårt land gå ej längre tillbaka än till 1534 års riksdag. Vid denna väckte gre. ve Otto August Cronhjelm, utan ringaste dertill g fren anledning, motion om teatercensurens införande. Motionären var en stor talare, men måtte varit lika klen i grundlagarna som oklar i sina begrepp om estetikens fromma. Hans motion stred nemligen helt och hållet mot den anda i dessa, som gör tryckfriheten till en egid för alla våra andra medborgerliga friheter. Hans motion förpassedes till — ekonomieutskottet. Ekonomieutskottet tyckes hafva blifvit bärigenom så bragt ur koncepterna, att det i sitt första betänkande ej kunde finna andra ord om motionen än ett enkelt tillkännagifvande, att den blifvit väckt. Betänkandet återremitterades, motionen tillstyrktes, afslogs af bo; gareståndet, men bifölls af presteståndet utan diskussion samt af adeln och bondeståndet erter häftig a debatter. Till följd häraf anhöllo ständerna i underdånighet hos K. M:t om nådigt stadgande derom: .att teaters ycken icke må på enskilda teatrar uppföras, utan att förut vara granskade och godkända af dertill förordnad person eller auktoritet. K. M:t var ej onådig nog att neka denna begäran. K. M:t var bestämdt ännu nådigare, än hvad rikets ständer i underdånighet vågat hoppas. K. M:t lade censorsmakten i händerna — ej på de aderton i svenska akademien, utan — på öfverståthållaren i Stockholm och på konungens befallningshafvande i länen. Det var ej nog dermed. Konungens befallningshafvande fick rätt att i städerna utom landshöfdingeresidenset öfverflytta denna sin; granskningsrätt på ,,borymästaren eller någon annan. Man tänke sig en förflutna tiders borgmästare som konstkritiker. Om Yckenberg vor stor, som Yckenberg är dum. Han mellan solens uppoch nedgång ej fick rumNågra andra bestämmelser, några insiruktioner gåfvos ej. Så infördes teatercensuren i vårt land. Hädan efter skulle de fosterländska sånggudinnorna blif