den måtte lemnas utan afscende, hvilken hemställan äfven godkändes af första kammaren, hvarvid blott grefve af Ugglas erinrade om det oformliga deri, att det ifrågavarande anslaget vore upptaget under finansdepartementet, då chefen öfver nämnde departement ej vore i tillfälle att deröfver utöfva någon kontroll. Med afseende derå, att teaterns skuld stigit så betydligt, förekom det tal., att, då otvifvelaktigt det allmänna måste komma emellan för uppgörandet af skulden, sådant borde ske innan skuldsättningen gått så långt, att man varken kunde eller ansåg sig vilja lemna bistånd. Den diskussion, som inom andra kammaren uppstod rörande denna fråga, öppnades af hr Östman, hvilken yrkade anslagets nedsättning till 50,000 rdr. Hr Liss Olof Larsson, motionär i ämnet, erhöll derefter ordet. Man hade beskyllt tal. att han ej förstod saken och han ville ej disputera derom, men han trodde sig dock ha några upplysningar att lemna och hade dessutom rörande just denna fråga intagit en sådan ståndpunkt, att han måste säga ut sin mening, hvilken han trodde vara folkets och i sammanhang hvarmed han uttalade den visshet, att andra kammaren efter förestående val ej skall nedstämma anspråken på teateranslagets nedsättande. Åtminstone skulle från den bänk, tal. nu innehade, äfven om han ej der mer komme att taga plats, samma åsigt i denna fråga göra sig gällande, som den tal. nu ansåg för sin pligt att förfäkta. Tal. ville ej omintetgöra teatern, ty, ehuru han ej var någon varm beundrare deraf, trodde han dock att den kunde vara till gagn, och han hade lärt sig att icke förakta något godt, det må komma från hvad håll som helst. Äfver teaterns varmaste vänner hade under diskussionen vid förra riksdagen om teateranslaget nödgats medgifva, att teatern åtminstone verkat positivt i ett afseende, nemligen i utbildande af smaken för lyx. Hade häri skett någon ändring? Nej! Hvad man då afsåg med nedsättningen, nenligen att få bort direktionen, som visat sig oduglig, hade det lyckats? Nej! Den. vore ännu qvar och frodades som en parasitväxt på teaterns bekostnad. Ett annat ondt vore teaterelevskolan, ett oting, som kostar teatern omkring 15.000 rdr. Ingen annan större teater i Europa har, såvidt tal. var säkert underrättad, en sådan skola, och med er sarenhet af hvad nytta vår teaterskola haft, kan man ej förundra sig deröfver; ty hvad har teatern haft för gagn af sin elevskola? Snart sagdt ingen, åtminstone ur konstens synpunkt Man lemnar der en mängd barn undervisning, och detta kan i sig sjelt vara vackert, men dessa barn, som på artificiel väg uppdragas för teatern, äro vanligen — åtminstone i allmänhet — lämpliga till ingenting mindre än konstnärer. De invigas emellertid i kulissernas mysterier och försvinna oftast, lösryckta från hvad naturen danat dem till, bland samhällets skuggsidor. Således kunde teetern ej tillerkännas ha genom sin skola åstadkommit ens något anmärkningsvärdt godt i allmän mensklig betydelse. Utom den lyx, som den nuvarande direktionen utvecklat i dekorationer och öfrig attiralj. har den äfven visat sig ytterligt frikostig i afsennde å vissa löner. Kungl. teatern aflönar för närvarande flera af sina sujetter med 6, 7 och s tusen riksdaler, utom andra förmåner, som bereda cj obetydlig inkomst. Så stora löner ha ej ens våra universitetslärare, och man måste väl medgifva, att dessa sednare ändå hafva en vigtigare mission i bildningens tjenst, än artister, dessa må nu vara så utmärkta som helst. Teatern har dessutom, som det tycktes, alldeles för stor personal öfver hufvud taget, ty ej mindre antal än 300 personer åtnjuter der lön, och uppgår aflöningsstaten till öfver 400,000 rdr. Hvad teaterns uppgift som bildningsanstalt angår så ville talaren ej orda mycket derom, emedan detta var en sak, som han möjligen icke förstod. Han ville blott yttra, hvad han personligen i detta afseende erfarit. Under förra riksdagen hade han några gånger gått på teatern i afsigt att få sin ringa bildning något ökad. Hvad fann han der? Jo, han hade sett ett skepp sjunka, han hade hört teateråskan, men ej lyckats få se att blixten slog ned, han hade skådat röfvare och banditer, han hade bevittnat huru män slogos med värjor och pistoler och hade sett en salong, der modedockorna presenterade alla slags lyxartiklar, och han hade gått derifrån med nya intryck at menniskors dårskap och fåfänga samt med den fasta ötvertygelsen, att teateranslaget, anvisadt till folkskolornas förökande och förbättrande, vore användt med större fördel för folkupplysningen. Men talaren hade sett andra skådespel och deraf fått djupare och varaktigare intryck. De hade gifvits icke i en prunkande salong utan inom fyra toma väggar, och exekutorn hade der innehaft hufvudrollen. Han hade sett många familjers sista bohagsting gå under klubban, han hade sett gård och grund utmätas och försäljas, och dess gamla egare derifrån utdrifvas blott för att medel skulle fås till betalande af kronans debetsedel, endast för bidrag till underhållet af statens lyx. När han tänkte på att en del af de husvilla och utarmade familjernas sista tillgång utpressats för teatern, hvilken ej kunde anses som alldeles nödvändig för statens bestånd, så hade han ej hjerta att bevilja det begärda anslaget, men ville nu ej göra något yrkande, utan att först höra hvilka meningar kunde under debatten uttala sig. Hr O. B. Olsson framställde enahanda yrkande, hufvudsakligen af det skäl, att endast några få i Stockholm hade nytta och nöje af teatern, men icke den skattdragande befolkningen. Hr Hedengren medgaf att teatern borde kunna utgöra ett förädlingsmedel, men ansåg de kongl. teatrarna icke motsvara denna uppgift på det sätt hvarpå de nu sköttes. Statsanslag till dem kunde icke försvaras, då man måst nedsätta anslaget till vapenöfningar och utan tvifvel vore nödgad att inskränka utgifter till industriella företag såsom jernvägar m. m. Genom detta anslag beskattade man hela nationen till nöje för några få bemedlade i Stockholm och för resande, hvilket ock bidrog till att göra detsamma till det mest impopulära af alla statsanslag, Men om man hade till mål att indraga detta anslag, borde man börja med att för hvarje år nedsätta det med ett mindre belopp, och derför yrkade han, att det nu måtte bestämmas till 50,000 rår. Hr Ridderstad påpekade till en början att, sedan föregående riksdag nedsatt anslaget till de kongl. teatrarne, indragning i de till styrelsen utgående lönerna egt rum med 1313 procent. Tal. ansåg den nu anställda jemförelsen mellan de medel man anslog till landets industriella företag och det nu ifrågavarande anslaget icke vara riktig. me RR