Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1869, sida 3

med smala jern. Höjd och bredd å dessa träband var resp. 2 och 234 tum, likaledes rhenskt mått. Då det visat sig att, der spetsar från en illa lagd gata ofta vid irullningar åstadkomma jernfatens läckning : från lossnade nitnaglar, afhjelptes snart detta genom vid bottenändarne anbragta smala jernband, hvarmed numera de hos fabrikanten Holberg i Grabow vid Stettin tillverkade jernkärlen förses. Vigten å de i Paris förfärdigade faten var 243—260 2. preussisk vigt och rymde desamma 560 —570 qvart. Jernfaten böra under den varmare årstiden icke tappas så fulla, som träfaten, af skäl att solstrålarne verka mera på jern än trä, hvadan en större utveckling af gaser, hvilket tryck möjligen kunde förorsaka otätheter vid sömmar och nitlaglar, vid begagnande af jernän trädfat uppstår. Likaledes böra de förra mot rost skyddas å utsidan genom någon olje-anstrykning, helst med mönja. Invändigt, och så länge jernkärlet är fullt, bildas icke rost, men väl sedan de blifvit tömda, hvadan en anstrykning invändigt äfven är af nöden, men endast med en lösning af gummiarabikum eller dextrin. Kärlen, hvilka, förutsatt att sprundet hålles ordentligt slutet, icke kunna blifva orena invändigt , få emellertid i så fall aldrig sköljas med vatten, som upplöser gummi, hvilket alkohol icke förmår. Då man känner de gifna förluster å lagrade spritvaror i träkärl, återstår alltså för jemförelse att tillse resultatet vid lika lång tid för å lager liggande dylik vara i jernkärl. För utrönandet häraf anställdes följande 2:ne försök: 1:o. Den 16 Juli 1905 fylldes ett jernkärl med fin sprit, upplades i sval lagerkällare och lemnades åt sitt öde. Bruttovigten var derå 1,325 s gradtalet å spriten 94,6 2. Tralle, vid 124 Reaumur. Den 21 Oktober samma år, alltså 3 månader och 5 dagar etter inläggningen, uttogs kärlet. Ej ett lod hade i vigten förlorats, och gradtalet var oförändradt. Spriten hade ej af kärlet tagit hvarken färg eller smak, och var lika klar som vid inläggningen. 2:0. Likaledes den 16 Juli 1863 inlades ett andra fat med rå sprit, invid kärlet n:o 1. Detta andra prof vägde brutto 1,374 (6l. gradtalet 81,2 26. Tralle, vid likaledes 124 gr. Reaumur. Den 21 Oktober, samtidigt med profvet n:o 1, undersöktes detta kärl, och befanns gradtalet oförändradt, men vigten hade minskats till 1365 6åk. eller med 9 fÖ. Jemfördt med n:o 1 var denna vigtförlust oförklarlig, då icke kunde upptäckas den ringaste läcka och någon så stor porositet i sjelfva piäten var ej heller antaglig, då tillverkarne af ifrågavarande jernkärl gjort sig välkända för utmärkta arbeten. Hvad sjelfva råspriten vidkommer, så hade denna blifvit grumlig, dock icke värre än att den med en enda filtrening återvanns lika klar som förut. Det måste härvid antagas att någon försumlighet af arbetarne vid kärlets rengöring vållat grumligheten. Ehuru man ej kunnat förklara vigtförlusten å n:o 2, kan man dock med tillförsigt antaga, att sprit, förvarad i jernkärl. icke i någon mån är underkastad att förflygtigas, och fördelarne af de moderna blifna kärlen ligga i öppen dager. a Det är emellertid intressant att iakttaga huru med hvarje år jernet vinner allt större och större terräng inom industrien. Inom brännerierna dugde förr endast kopparoch träkärl. Numera gör jernet bådas tjenst. Man gör distillerpannor såväl som mäskvärmare af jern; kylskepp, reservoirer, filtram, ja till och med afkylningsrören — af jern. Likasom man redan nu anser ångpanna af koppar såsom en kuriositet, skall man tvifvelsutan om ett fåtal år anse ett spritiat af trä, med dettas alla olägenheter af läckning och reparationer, lika absurdt som den för sin dyrhet bortlagda koppar-ångpannan.