Ny kommunikations-led genom nordligaste delarne af Skandinaviska halfön. I Gefle-Posten för i Lördags läses: För någon tid sedan föreslog en norsk professor i Kristiania, att man borde vara betänkt på att upptaga en väg genom det norska Nordlandens amt och det svenska Norrland, i riktning från den norska staden Bodöe öfver fjällen till Hornafvans vestra ända och vidare på denna sjö genom ångbåtar och vintervägar, så utefter Pite-elf fram till Pite och Lule städer. Prof., som sjelf besökt dessa nordiska trakter, förklarade, att man på norska siden behöfde blott bygga en tre mils landsväg, ehuru på svenska sidan behöfdes 10 mils landsväg. Han uttryckte vidare den önskan, att saken måtte blifva föremål för den svenska riksdagens, ej mindre än för norska storthingets allvarliga uppmärksamhet. Hvem instämmer icke i denna önskan? Hvad Norrland isynnerhet behöfver, är kommunikationer, och det är med djupaste smärta vi under de närvarands sorgliga förhållandena måste erkänna, att i den vägen ännu är alldeles förlitet — oförsvarligen förlitet — gjordt. Norrmännen päåräkna stor nytta af ifrågavarande väg; att den äfven under vanliga förhållanden skulle blifva för svenska Norrland af största nytta, är hvad vi bestämdt. kunna påstå; huru mycken nöd skulle icke under så bedröfliga tider som denna kunnat afhjelpas, om denna väg funnits till? Det vore nemligen då, om icke en lätt sak, åtminstone en möjlighet, att öfver Bodöe, hvars hamn året om lär vara öppen, och dit ryska spanmälslaster ifrån Hvita hafvet i myckenhet anlända, förse vårt fattiga Norrland med brödföda. Vi gå till och med i våra påståenden så långt, att vi rent af förneka möjligheRN a ge