Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1867, sida 3

AWA— — rangeradt; den sallente handlanden uppstår på nytt; och det är som förut. Hur ställer sig ackordsfrågan för fabriksidkare Hans fabrik utgör en dyrbar byggnad med dyrbara maskiner, som fordra stort underhåll; här fordras stort förlag för att drifva fabriken, mycket pengar för inköp af råämnen, mycket pengar till aflöning af arbetare. För att kunna hafva fördel af ackordet, fordras således många saker, som för en cessionant ej äro så goda att åstadkomma. Derföre har fabriksidkaren knappt någon möjlighet att kunna begagna sig af lagen för ackord. Till slut kommer nu jordbrukaren och hans Tackordstö lag. Låtom oss granska en sådan galdenärs ställning hos oss, förutsatt likväl att gåldenären är fullkomligt redbar och aldrig närt den ringaste tanka att bedraga sina fordringsegare, och tillämpa nu gällande konkurslag på detta förhållande. Staten inlemnas till rätten, värdet å sastigheten bestämmes på grund af taxeringsvärdet, och taxeringsvärdet åter grundar sig på egendomsy ärdet, sådant man under vanliga förhållanden kan antaga det; lösa egeudomen beräknas i värde efter samma grund. Med dessa åsatta värden visar staten i vanliga fall sådan ställning, att tillgångar och skulder närma sig hvarandra. Sedna i den så kallade inställelsedagen ska!l gäld hafva ackordsförslaget i ordning att under kreditorernas pröfning. I detta förslag må alla värden, såväl å sast egendom som å I upptagas betydligt lägre än som i staten för mit, för att gifva full trygghet både för ren och dem som möjli Å det, att icke gäldenären genom ett för högt bjudet a bekymmer för gamla skulder. Under dessa förhållanden skall alltid ett ärligt ackordsför sämre resultat än sjelfv taten, synnerligast, då fast egendom ingår uti konkursboets tillgångar — och just i det låga anbudet ligger anledning nog för hans kredi: till att neka ackordet, tilloc hmed förar ackord invecklas i ny den, som kunnat så förfara. Är det gälde mening behälla fasta egendomen, så får han ju bereda sig att erbjuda alla inteckningshafvarne full liqvid, ty de hålla sig till panten och utsöka derur så mycket som kan erhållas. det åter gäldenärens mening att sjelf realisera egendomen, lös och fast, så har han åtminstone för den sednare föga utsigt, ty alla vilja sälja, men endast få kunna köpa fastighet. Således: om den jordbrukande gäldenären skall lyckas i ackordsfrågan, så te han fö! behålla hela sin egendom; måste försöka bibe och ansvara för all intecknad gäld; men icke nog dermed, han måste äfven — och det inom ganska kort tid — hafva till de oprioriterade sordringsegarne utbetalt ackordsbeloppet. Hur s kall det låta sig göra? En med inteckningar fullbesatt egendom, som i årlig afkastning gememligen icke leninar 6 procent af dess värde, befde dock ge många flera procent än de nämnda ör året för att lemna gäldenären möjlighet att ansvara för räntorna å intecknade gälden och för afbetalning af sjelfva kapitalet, samt dessutom inneVara någon utsigt för honom att med egendomsafkastningen göra afbetalningar på ackordssumman. Om gäldenären, sedan han vunnit ackord, ej hade mera att tänka på än den intecknade gälden (som dock aldrig blir föremål för ackordet), så hade han bryderi nog, men då nu dertill lägges hvad han udit i ackord åt öfrige kreditorer, så frågas med skäl: hvaraf skall det gäldas? af fastigheten? rakt omöjligt, ty den är för sig sjelf belastad mer än nog. Af lösegendomen? icke troligt, ty fast egendom lärer svårligen kunna brukas utan lösören, och af dessa sednare finnes vanligen ej mer än som väl behöfvas. Sälja egendomen med faveur? den tiden är tyvärr för längesedan förbi; återkommer sannolikt ej innan det :or honom är försent. Derföre återstår endast för honom att försöka behålla egendomen. men draga räntorna, det förmår han ej i gden; att sälja den, det kan han icke. Huru skall jordbrukaren under sådana omstämdigheter någonsin kunna göra ett ackordsfö , som å ena sidan eger utsigt att vinna hans fordringsegares bifall och å andra sidan för honom sjelf innefattar utsigt alt kunna lyckas föra honom till bergliga omständigheter? Sedan gäldenären afstått allt hvad han eger, mistat krediten, så är han ju hänvisad till sig sjelf och till egendomens egen förmåga att gifva afkastning: och då är det väl i de aldra flesta fall ett vanskligt fö att en jordbrukand 8 söker bjuda ackord ät sina kreditorer. , a slaget är icke till för bonom annat än i lagens stadgande. Deua bestyrker i sin an jordbrukets tryckta ställni i nuvarande tid; brukaren äfven f 1 kursen har det s e än många andra nåringsidkare. Ilar brukaren nödsats dom till bor så har han un der konkursen ämre öde än Ira; ty antar ackordstörslag kan han aldrig framställa. Icke så med handlanden: hans ackord grundar sig på realisation af lätt säljbara varor, och derför lyckas han genomdritva ackordet. han står upp sen, blir förmögen, och allt det förra glömdt. Hur är det med jordbrukande gälde n efter konkursen? Jo, blottad på allt, tillochmed på rättigheten att i eget immn söka sin bergning: dan konkursen blivit förklarad såsom astlutadoch ban härom erhållit rättens be is, hvilket för honom blir den skylt, som skall stämpla honom ör lifvet, så har han att fågna sig ens stadgande i 125 3 derom ra med den egendom, han i fva kan, till fulia gålden. ehvad den är I eliter ick hvilket stadgande ända till möjligheten för hela lifvet att I epet namn tår han således aldrig Lörja en sak, han måste låna sig ett nanin och derunder förtjena sitt bröd och ärbeta i sitt anictes svett. Har han någon förmögen ting, den vågar ej hjelpa honom något, ty då komma kreditorerna och vilja dela rofvet. Således, redbarheten, der den finnes es på hårda prof, emel pligten att ärligen försö och de sina, och emellan det hårda stadgandet i fråga om förvärf efter konkursen. Väl den som derunder ej svigtar och faller. Faller han, så måste man dock beklaga honom: ty jordbrukaren, då han gör konkurs, har det långt sämre je annan som gör konkurs. Icke säga vi dertöre. att vi härmed syfta på att få någon undantagslag till förmån för henom, men sannuanfatta vi det ofvansagda, så blir hans ställning ifrån början denna: att jordbrukare ens tillgång ligger uti en antingen IE orealisabel eller åtminstone ytterst svårt Siljbar ara (fastighet) som är underkastad alla möjliga ventualiteter; — att denna vara, under vanli; förhållanden, endast med möda gifver skälig a SSE eHmENe tys hon afbröls uf Edward sjelf som inträdde. Han hade mött mrs Jennings vid dörren, på väg till vagnen, då han kom för att — a