sade och skimrade för hans ögon. Slutligen läste han sakta för sig sjelf: Gratulerar hjertligt. — Många lika glada födelsedagar. — Alla friska — tusen helsningar. — Trogen vänskap. — berg. Först mot slutet, då det inom honom började ljusna hvad saken gällde, kramade han papperet tillsammans i handen, gjorde en boll deraf och kastade den med all kraft på golfvet. — Är han död? sade Kalle med innerligt deltagande. — Drag åt fanders, ropade doktor Möller i lätt förklarlig vrede — både du och ditt telegram! — en dylik gratulation skulle jag således åter nästa år böra önska mig! — min arma hustru kan hafva tagit döden häraf. — Ber tusen gånger om förlåtelse,! sade Kalle, men ingen: bekymrade sig mera om honom, ty alla voro sysselsatta omkring den vanmäktiga, hvarföre Kalle ansåg tillfället gynnsamt lör att så fort och obemärkt som möjligt, aflagsna sig. Men genom alla våningar måste han formligt springa gatlopp. — Ack, din olycksfogel, sade barnflickan, som mötte honom i dörren med en krvka friskt vatten för den sjuka iruns räkning. — Underrätta dig härnäst först efter namnet, din odäga, — sade herrn i den smutsiga schlafrocken, som, enkom för att vänta på honom, tycktes hafra ställt sig i dörren på första våningen, då han hastigt och ljudlöst ville ila förbi; och nere i den nedersta satt åter mamsellen qvar vid sina skärfvor, dem hon förgäfves sökte passa tillsammans, Afven hon emottog honom med en skur af förebråelser, men Kalle stannade ej för attlyssna dertill, utan flydde bort från hela huset, som om han velat stjäla och dervnder blifvit ertappad. Först efter en längre tid vänjde han sig vid de oundvikliga följderna af liknande depescher, och lå jag nyligen talade med honom, hade han till och med upprättat en slags statistisk tabell, efter hvilken han ville hafva beräknat, att i medeltal på hvar sjerde telegrasdepesch — ty alla aflöpa cke lika olyckligt, — inträffar en däning och två sönderslagna koppar, men endast på hvar sjette ler sjunde en allvarsammare olycka. Det är nå onting herrligt med den telegr. fen, sade han derunder, men Gud bevare en för elegrasdepesch! I