tyr som förf:s kunna försona tinkande läsare med denSmåbitar på vers och prosa af Led. Ny följd. — Stockholm, på I. F. Flodins förlag. Blard de litterära notabiliteterna i vårt land är Lea obestridligen en af de mest betydande, liksom hon är en af de popaliraste. Hon utmärker sig genom en mindre vanlig talang. att måla n: itursannt. mikhet i tankar och framställning, lekande och stundom blixtrande qvickhet samt skarp iakttazelseförm? sa. Då dessa egenskaper karakterisera hennes författarskap såväl i bunden som i obunden stil, är det heit naturligt, att hon stigit högt i allmänhetens ynnest, hvilken känner s sig henne sörbunden, derför att hon ännu aldrig bjudit dem på något tråkigt — hvilket vi iör öfrigt anse henne fullkomligt oförmögen att göra. Emellertid kunna vigtiga anmärkningar göras mot denna rikt hegåtvade försattarinnas skapelser — anmi ärkningar förnämligast afseende hennes brist på sjeltkritik. I hennes skrifter förekomma nemligen här och der skildringar, som beskämdt stöta den goda smaken för hufvudet, och vid intrigutvecklingen i hennes noveller förfaller hon stundom till det barocka, det o:annolika eller till det helt och hållet omöjliga. Äfven i den samling, som vi här anmäla, finnas dylika stötande företeelser, huru mycket den än röjer, att förf. gått framåt i flera hänseenden. Åtskilliga af de småbitar på vers, som här förekomma, äiro utmärkta i sitt slag. Såsom sådana vilja vi nämna: a Malla, denna lilla på en gång ilskliga och gripande skildring af huru en moder sänder sin dotter till en pension och slutligen får sin ,lilla blomma som ett vissnadt blad igen-, Gamle ungkarlns album!, larsqvitter, Gamle skolläraren m. fl. Såsom särdeles qvickt skall man kanske anse . Gratulationer till en gammal ungkarl, men vi skulle önskat, att förs:s qvinliga blygsamhet och takt afhållit henne från att publicera — eller ännu hellre från att författa detta försök i den Braun —Vadmanska genren. Zref till Lilly under expositionen i Stockhohn intager det främsta rummet i bokens prosaiska afdelning. Med stor talang har sörf. från en naiv sjuttonårig slickas ståndpunkt skildrat de företeelser, som företrädesvis ådrogo sig de resandes uppmärksamhet, hvilka i likhet med denna under expositionstiden för första gången besökte Stockholm. Den unga flickans förildrar, den poetiske klockaren, Kastengrenska familjen, kusin Fritz, som ,arbetar på sin framtid genom uppmärksamhet mot , chefens döttrar, framstå alla anna och lefvande, ehuru blott flyktigt ade, och visa huru stark förf. kan vara i karaktersteckningen, då hon ej beherrskas af något raptus, som drifver henne till extravaganser, eller af begäret alt reda sig och sina hufvudpersoner ur de förvecklingar, som hon alstrat för intresscts stegrande. Tyvärr tycks ett dant raptus ha gripit förf. mot berättelas slut och kommit henne att göra detta idande mot all sannolikhet — ja, nä g mot allt sundt förnuft. Brefskritveran, som man lärt känna såsom en idelsinnad, varmbjertad och tänkande slicka. vredgas på den yngling, som hon lofvat sin tro, för det att han, choquerad af hennes igt och det sällskap, hvari hon befinner Yunderläter att helsa på hem:e, slår på et upp med honom, jublande ön ha lärt känna honom i rättan tid; går samm a afton på operan och roar sig der af alla krafter, som om ingenting händt, ja, glömmer Fritz och den brutna förloften som sitler bredvid henne i logen, och som hon sett blott en gång förut, förlofagen derefter med denne makalöse martisson i Humlegården ochutropar till honom i sin första kärleks hänförelse: Vet du väl, Edvard, att jag icke ville bortbyta rosorna på någon ynglings kind mot dina koppärr?t — menande förmodligen just motsatsen, nemligen att hon ej ville bortbyta dessa koppärr mot ,,rosorna. Om det ändå hade varit fråga om ärr efter sår bekomna i någon ärofull strid! — då hade det entusiastiska yttrandet vå rit mera förklarligt och mindre osmakligt. Vi vilja ej uppeh hålla oss med några kommentarier rörande den olyckliga Iden att genom detta bizarra tillägg göra den i sanning förträffliga skildringen af Albas Stockholmssejour till ett slags novell, då orimligheten deraf är iögonfallande. En liten lustresa är en skildring af