Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1867, sida 3

finna er i så godt förhållande till lvarandra. Men, min vän, skulle inte öfversten skritva sjelf? Elinor förstod icke riktigt början af mrs Jennings wl, ej heller ansåg 2 det värdt att efterfråga, och derföre svarade hon endast på slutet deraf. — Öfverste Brandon är en så sinkänslig man, att han snarare önskade att hvarje annan än han sjelf skulle tillkännagifvs hans afsigter för mr Ferrars. — Och så är ni tvungen att g Detta är en besynnerli 8 finkänslighet! Jag vill emellertid inte störa er. -(scende henne laga sig i ordning att skrifva). — Ni vet bi a angelägenheter. Far väl derföre, min vä Sed: an Charlotte fick sin lille gosse, har jag inte hört 1 gonting, som gjort mig Å hlad. Och bort gick hon, men återvände inom ett ögonbl k, Sägande: ag har just tänkt på Bettys syster. Jag s kulle blifva mycket glad att skaffa henne en så god matmoder. Men om hon skulle duga till piga åt en förnäm fru kan jag icke säga. Hon är en förträfflig huspisa och syr mycket bra. Allt detta kan m emelleräd tänka på, då ni har tid. — Visserligen, min fru, svarade Elinor, som icke hörde mycket af hvad hon sade, och som lingtade blifva ensam. Huru hon skulle börja, — hura hon sulla uttrycka sig i sitt bref ull Edward, su alla hennes tankar. Des sär. da omständigheterna dem emellan a de en svår ghet ar det, som för hy nan person skulle varit det littaden, men ! on fruktade både htt för litet och satt beg