Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1866, sida 3

Dessa upptäckter, hvilkas giltighet ej kunde bestridas, framkallade en brytning, derunder en del af direktionea afgick; nya ledamöter invaldes, nen stiftelsen stod dock på en mycket vacklande grand. Det blef juastitie-kanslern v. Koch förbehållet att genom sin kloka och vålrilliga pröming af förhållandena införa rättelse och tillbakavisa en mängd falska rykten om föreningens verkliga ställning. Så sammanträdde en ny, extra bolagsstämma i Septeriber 1859. Flera delegarinnor yrkade mnu på rättighet att få utgå ur föreningen och återså sina gjorda insatser. Svaret — redan på förhand noga öfvervägdt — blef: att ingenting bindrade dem från att utgå och att do skulle återfå sina insatser ej blott till hela deras belopp, utan derjemte med 5 procents ränta, dock ej af stiftelsens medel. Och nu framträdde ett drag af qvinnlig beslutsamhet och högsinnad kraft, hvartill ej många motstycken kunna företes. Direktionen och en del qvarstående ledamöter i föreningen företogo sig, i ädel täflan, genom egna och medverkande vänners bemödanden, att sammanbringa den erforderliga lösesumman, uppgående till ej mindre än 6000 rår. Det gömmer sig under dessa bemödanden månget drag af sjelfförsakelse, som tillhör denna stistelses prösningshistoria. Mer än en föga bemedlad qvinna af dem, som här kämpade, beröfvado sig ett och annat dyrbart och kärt minne från bättre dugar, för att fylla lösesumman. Och det lyckades. Med det aflägsnade missnöjet och den vunna erfarenheten samt med ett hos all mänheten återställdt förtroende, inträdde pensionsföreningen nu i en lyckligaro och mera tryggad stälining. De alltför öfverdrif na förboppningsrne hafva lemnat rum för be räkningarne, men äfven dessa visa, att föreningen har en god framtid, men för hoppet och förtröstan qvarstår, att dess annalkande skall påskyndss genom välvilligt och kraftigt understöd från allmänhetens sida. Det är en faktor, som ej synes i siflerkalkylen, men hvilken likväl, Gudi lofvad, spelat en stor roll i menniskors verk och ledt mer än en missräkning till ett godt resultat. Den af en sakkunnig embetsman uppgjorda beräkningen buru föreningens fonder böra, med iakttagande af mortaliteten, tillväxa under årens lopp, allt under det ett ökadt belopp blir disponibelt för pensio ers utdelning, denna beräkning utvisar att föreningens fond vid 1864 års bordt utgöra 55,960 rdr. I verkligheten har den uppgått till 64,410 rår och utgjorde vid 1864 års slat 66,410 rdr. Bokslutet vid 1865 års slat anses komma att visa en kapitalbehållning af närmare 73,000 rdr. Samma beräkning angifver att vid 1879 års slut fonden skall hafva växt till 120,000 rår, och när detta belopp blifvit uppnått kan man till porsioneringen använda hela årsräntan jemte 14 af årliga insatserna, eller ett belopp af ej mindre än 7,000 rår. Genom allmänhetens medverkan till det vackra ändamålet kan naturligtvis denna tid förkortas. Under 1864 bar i pensioner utdelats ett belopp at 2,137 rdr till 31 pensionst: gare, hvilkas antal under 1865 ökats till 35, al hvilka den äldsta ponsionstagaren är 81 år gammal och flera nära 80-talet. Don yngsta har fyllt 63 år. Pensionernas belopp är dock ännu endast 75 rdr och den tid, då de skulla höjas till 100 rdr, har måst uppskjutas. Delegirirnorhas antal uppgick vid 1864 års slut till 224. I revisionsberättelsen för 1864 iaktiaga vi en siffra, som förtjenar särskild uppmärksamhet, nemligen att till förvaltniagskostnader åtgått — 24 rår 90 öre! En fond om 66,000 rdr, som förvaltas med on kostnad af 24 rår 90 öre, torde ej konna uppvisas ens i vårt land, hvarest dock förvaltningskostnaderna i allmänhet, och särskilt för välgörenhetsfonder, äro särdeles låga, tack varo den redbarhet och uppoffring af olönad möda, som här egnas sådana stiftelser. Om ej grannlagerheten det förbjöde, skulle man kunna anföra många ganska gripande exempel af gamla lärarinnor, som efter eit halft årkundrades träget och pligttroget arbete med barnanndervisning sucka under bördan at ej blott torftighet, utan nöd, och deribland till och med sådans, som erhållit offentliga vedermälen för deras nit och skicklighet. Det är särskilt för att kunna bjelpa några sådana, som stiftelsens vårmbjertade direktion nu så ifrigt ostersträtvar att vinna ett extra tillskott till soreningena fond. Och vi äro förvissade att en sådan önskan skall blifva uppfylld. Den uppmaning, som i detta bänseende utgått till Göteborgs damer, skall lika litet nu som tillförene hafva varit gjord förgäfves. När den fina handen sömmar ett vackert arbete till vår tillämnade bszar eller auktion, så skall den tanken lifva hågen, att kanske någon gammel glömd barnalararinna i Ystad oler Haparanda, eller i en vindskammare uti någon af do större städerna skall välsigna arbetet och dess frukt. — ———— (—— — —