jaro måste siana en köpare, för att han den skall ega rum; hvad den ene följer, könes af den anåre. Men bvilket är nu huvudbeg eppet ai dessa två? — IIparlöre arbetar man? — Hvarför producerar man? — Hverföre väljer men? — Jo! för att kanna köpa; för att kanna tillfredsställa ett behof. Det yttersta målet för arbetet och produktionen är alitså alt kanns konsumere, att kunna tillfredsstäila sina Önskningar och behof, och detta kar, såsom hvar och en vet, sko antingon direkt, derigenom att man sjelf pro ducerar hvad man behöfrver, eller indirckt, derigenom att man producersr ett annat föremål och i utbyte mot detta bereder sig tillgång till hvad man sjelf ej velat eller konnat åstadkomda. Men man tror kanske, alt denna seånare utväg endast utgör en underordnad del af frågan om bebofvers jyllende. Det är likväl jrs: motsatsen, som utgör det verkliga förhållandet. Om man nemligen besinnar den oändliga mångfalden af alla do behof, som sammanhänga med vårt närvarande kulturtillstånd; den arbetsfördelning, som utgör enda vilkoret för deras uppfyllande; do oräkneliga utbyten af tjenster och värden, såväl andliga som nateriella, hvilka höraf äro en följd och en nödvändighet: då måsto man nästan häpna öfver storheten af denna företeclse, så ul daglig don än är. Man skall då också lättohgen inse, att man här vidrör sjeliva roten al hela den nyaro civilisationer, och att man verkligen befinner sig inne på on af de stora frågor, tom bestämma skilliniden mellan menniskan isolerad och menriskan i berörivg med sina likar på jorden. Ja, mina herrar! Det fordras blott eu hastig biick på ullt hvad vi behåfva, allt hvad vi hvarje deg, bvarjo stund begagna, på alla de ansträngningar, sila de omflyttningar, som härtill varit nödvändiga, för att ofvertyga oss om, att millioner menniskor varit verksamma och arbetat för att bereda oss dessa förmåner; och tanken nästen svindlär, cå den söker genomlöpa ella de oräkneliga kombinationer, som dertid uppkommit. Och likväl bar allt detta skett, uten våld, uten förtryck, utan att någon lidit orätt. Men huru skulle väl sådant vara möjligt, om ej en stor, mäktig och sann grundsats varit den verkande krafter, den ledardo tanken, som ordnat det hela?! Och denna stora grundsats, denna fruktbärando tanke, som allona förmått framhringa allt detta, den heter: J7rihet — frihet i sftal — srihet i kandling. Det har funnits en tid, då man sökt ersätta denna organisatior, hvars storhet och vigt aldrig nog kan uppskattes, genom förmynderskep och tvång. De ta utgjorde forntidens statsvishot, och såsom ett exempel derpå må nämnas att, enligt hvad man finner uppgifvet, under det Babyloniska väldet, vissa provinser lära varit indelta för att förso hufvudstaden med dess förnödenheter, hvar och en af sitt särskilda slag. Så skulie t. ex. en provics anekafta det beböfliga smöret, en annan vinet, en tredje slagtboskapen, 0. 8. v. Men hvar och en fattar lätt, hvarthän en sådan änordning — hvilken dessutom förutsätter det yttersia förtryck — nödvändigt mösto leda; och då hela denna lära or förmynderskapets nytta och behöflighet, ä ven i do modislerado former, hvarunder den ännu uppenbarar sig, börjar kärna sig alltmera tryckt, såväl af det ansvar den sjelf påtager sig, som af omöjligheten att kanna ens med någorlunda rättvisa göra den tillämplig, så har den också al-tmera måst gifva vika för frihetens begrepp. Hos oss hur också redazn näringspriheten, efter långa och bittra strider, slutligen blifvit besästad. Eudast kandelstvänget söker men ännu med ifver upprättbålls. Men hvarlöre? Är handeln väl något annat än en länk af arbetet? Ea uiväg att göra detta fcuktbringande? Fordom hade handelstvånget andra former än de nu vanliga. Dels beredde man sig privilegierade marknader genom ett förtryckande kolouialsysten; dels monopoliserades handeln åt vissa privilegierade personer eller samfund, som nader namn af kompanier lango spolat cn vigtig roll i haudelus historia; och dels har man, såsom det ärnu allmänt brokas, mor eller mindro frikostigt privilegierat åtskilga yrken och näringar genom importförbud och importtullar. Allt detto, som emellertid blott utgör olika sidor uf somma sak, eller oliks slags band på bandelns sribet, bar till stor del haft sin grund i det så kallade merkantil systemet, hvilket hvilade på den fölska för nicgor, att ett landa välstånd och rikedom borde mätas efter dess tillgång på grid och silivor, och att således samiandet af dessa ädia metaller utgjorda handelspolitikens högsta uppgift. Sundare åsigter bafva likväl i dessas afsoenden atminstone börjat göra sig gällande. Man har begynt mera allmänt inse, att icke exnorten och jnnorten na. utan produk—