Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1855, sida 2

och målningar och, då tillfälle dertill yppade sig, betydligt i — slafhandel. Acon-Virlaz satt i sin bod vid hamnen i Belleriport och smackade på sin aftonpipa. Det var i den inre boden han satt: öfver hans hufvud hängde kojerna, lotsbyxorna, skeppslamporna och de vattentäta kittlarne. Den främre boden visade i en dunkel belysning en hel skog af tröjor, blankhattar, ylleskjortor och lådor med viktualievaror. En liten gaslåga i den inre boden — ty gaslampan åt gatan var ännu icke tänd — kastade sitt fladdrande sken på de olika föremål, hvilka hängde eller lågo upphopade rundt omkring. Gasen belyste just messingsknapparne på lådorna, hvilka på alla fyra sidorna, den ena raden ofvanpå den andra, beklädde väggarne och innehöllo, gud vet huru många, skatter af ur, kläder och ekiperingspersedlar. Gasen visade alldeles såsom svagt lysande strimmor de framträdande linierna och kanterna af en stor jernkassakista borta i ena hörnet, och kastade, likt en skata som undersöker ett köttben, ett förstulet och osäkert sneglande på den hög af juveler, som låg på den stora med skiffersten belagda disken i AconVirlazs inre bod. Disken var belagd med skissersten, ty det var Acon Virlars angenäma sysselsättning att på den göra sina beräkningar. Den var både