Utrikes Nyheter. Den sig för omkring 14 dagar sedan företeende tillstymmelse till en allvarsam brytning emellan Preussen och de makter, hvilka förenat sig i ändamål att stäfja Rysslands öfvermod och utvidgnings-begär, synes nu vara på väg att undanröjas. Preussiska regeringen har icke vågat följa sina hemliga sympathier och ansluta sig till Ryssland, utan ansett för rådligast att gifva efter för allmänna opinionen och söka en förlikning med Österrike och Vestmakterna. I Frankfurt har Bajern, förmodligen derom anmodadt af Preussen, väckt det förslag, som innefattar en sammanjemnkning af Preussens och Österrikes önskningar, likväl så att förslaget snarare uttrycker det förras än det sednares. Det är nemligen ifrån Bajern (och icke, såsom en telegraldepesch förmält, från Preussen sjelft) som det förslaget härrör, att tyska förbundstrupperna skola stälJas så i ordning, att de kunna vara marschfärdiga inom 14 dagar. Såsom vi af telegrafen inhemtat, har detta förslag af förbundsdagen antagits. Dessförinnan hade Österrike återtagit sitt mobiliserings-förslag, hvilket utvisar, att det finner sig tillfredsställdt med det bajerska jemnkningsförslaget. Det rubbade goda förståndet emellan Österrike och Preussen kan väl alltså antagas för ögonblicket åtminstone vara återstalldt. Hr Usedom, som sett sin första beskickning till London misslyckas, har på hemvägen till Berlin stannat i Bräössel och der konfererat med den af konung Fredrik Wilhelm till franska hofvet sände general v. Wedel, och det säges att Usedom snart skall återvända till London, för att under bättre auspicier åter upptaga underhandlingarne. Han och Wedel skola hafva i uppdrag att förkunna de resp. kabinetten i London och Paris, det Preussen nu är villigt att afsluta en speciel traktat, hvarigenom det iklader sig alldeles samma sörpligtelser, som Österrike i Decembertraktaten, med undantag af de, som äro specielt egna för Österrikes förhållanden. Såsom vederlag fordrar Preus sen naturligtvis att få deltaga i de blifvande fredsunderhandlingarne, hvilket man på goda och giltiga grunder hittills förvägrat detsamma. Såsom vi i går nämnde, antog man i Paris att Vestmakterna nu, sedan Preussen blifvit så betydligt spakare, skulle samtycka till den föreslagna traktaten. Det tillochmed säges, att franska sändebudet i Berlin tått order att underrätta Berlinerkabinettet, det franska regeringen är beredd att underteckna en serskild traktat med Preussen, med samma stipulationer som traktaten af den 2 December mellan Österrike och Vestmakterna, undantagandes de, som specielt uteslutande röra Österrike. (Härmed menas den förpligtelse, som Österrike åtagit sig, att besätta Donaufurstendömena och skydda dem för hvarje anfall af Ryssarne.) Preussen synes alltså vara på god väg att äfven uppträda mot Ryssland; men enhvar som följt händelsernas gång inser lätt, att Fredrik Wilhelm och hans ministrar härvidlag handla af nödtvång, och man kan också vara öfvertygad om, att de skola begagna första sig erbjudande tillfälle att svika sina allierade och sålunda slingra sig ur den posi