Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1853, sida 2

2 rit den rätta behandlingen af saken, men då hade man ej kunnat göra det försök, som sedermera vågades, nemligen försöket att få kostnaderna betalta af — rusthållarne. I en skrifvelse till kon. bef.-hafvande, utmärkt för en högst originell tankegång, yttrar nemligen tillförordnade regementsbesalhafvaren, grefve Ludv. af Ugglas: Vid detta förhållande, sedan pistolernas jemngodhet med modellerna blifvit vitsordad, och sedan en approberande besigtning skett vid det faktori, som ösfvertagit leveransen, sinnes, enligt sekundschefs-embetets tanka, inga andra vederbörande att hålla sig till i och för bristsälligheternas ashjelpande än de rustande, deras rätt naturligtvis obetagen att, derest de anse sig ega fog till klagan öfver pistolernas beskaffenhet, hos vederbörande söka sin ersättning. Ordres till sqvadronerna om desektsedlars utskrifvande äro i denna anda afgångne, hvarom sekundehefsembetet härmedelst önskat få meddela konungens befallningshafvande underrättelse, för den händelse att denna fråga le; ge . 0 vid möjligen blifvande rusthållare-sammankomst eller på annor sätt kunde uppstå till öfverläggning, i hvilken händelse denna sekundschefsembetets skrifvelse äfven benäget torde brinåds till rusthällarnes kannedom. Hr regementsbesalhafvaren öfverhalkar här den vigtiga omständigheten, att de rustande icke med pistolerna hast annan befattning, än att betala dem, att de rustande iakttagit all på dem ankommande försigtighet dymedelst, att de utverkat order för den vid Husqvarna saktori stationerade besigtningsmannen att anställa besigtning å pistolerna, hvilken lemnat det resultat att de vitsordades vara jemnlika med modellen, och att orsaken till hela trasslet ligger deri, att krigskollegium uppgjort och förskaffat K. M:s stadfästelse på modellpistoler hvilka, vid närmare granskning, besunnos med sSådana fel behäftade att de både till exercis soch krigsbruk äro otjenliga. — Reg. befälhafvarens logik är helt enkelt: alldenstund de odugliga pistolerna äro i enlighet med modellen, och denna är uppgjord af krigskollegium och sanktionerad af K. M. så — skola rusthållarne betala. Under den gamla goda tiden hade väl också detta gått igenom, men i våra uppstudsiga dagar, mötte saken motstånd och rustnållarne hafva besvärat sig hos K. M., som torde få 3 ; 2 , 53 svårt nog att hjelpa de rätta vederbörander utur den förlagenhet, hvari antingen deras okunnighet eller deras vårdslöshet försatt dem. Besvären äro remitterade till krigskollegii förklaring, hvilken A.B. lofvar meddela, så fort den blir afgilven. I sammanhang med denna historia releveras en handling (ett utdrag ur en generalmönstringsberättelse) deri det, rörande beskaffenheten af samma dragonkorpses ammunitionsbrödoch kampagnevagnar yttras: Alla 9 vagnarne i nästan obrukbart skick. Hjulen dåliga af ålder. Ålla taken söndriga m. m. — hvarföre de måste upptagas som — reparahla. ÅAlla selarne äro af ålder till större delen obrukbara; afven om, hvad som är högst nödvändigt, att de uppsmörjas, är det söråldrade lädret söndersprucket och osäkert att begagna, hvarföre dessa persedlar måste som reparabla upptagas. Vi undra om ej enahanda yttranden skulle komma att fällas om materielen vid flera af våra regementen, oaktadt betydliga summor under många år utgått för denna materiel. Det är just detta som är det bedröfliga med vår nuvarande militärorganisation, att vi, för den händelse ett krig skulle utbryta, icke dro rustade, icke hafva ett verkligt försvar, ehuru det är för detta ändamål, som de enorma kostnaderna, omkr. 10 millioner rdr rgs årligen, utgå till landtförsvaret. I sammanhang härmed kunna vi ej undgå att uppdaga ett annat litet förhållande. För ett par år sedan förfärdigades på artilleriets verkstäder i Stockholm nya kanonvagnar för Svea artilleri, efter, såsom det sades, norsk modell. Vagnarne gjordes af ett utmärkt och dyrbart trädslag, men modellerna voro behäftade med så stora fel, att en af Stockholms erfarnaste vagnmakare på det högsta beklagade att ett så dyrbart arbete skulle utföras förgäsves. Klagomålen hunno högre militarers öron, och desse gillade anmärkningarne. I afvaktan på att saken skulle rättas, brydde man sig ej om att göra den till föremål för offentlighet, äfven derföre att den person, som derom anmodades, ej förstod sjelf bedömma saken. Men