— ———— —H————— —— — la nöje, och hvarmed ungdomen sysselsätter sig i våra brådmogna tider! Nej, Janne satt helt beskedligt hemma och läste ur en andaktsbok, eller klippte med sina blåfrusna fingrar ut mönster åt Lisa, eller också, då det skulle vara rigtigt rart, så spelade han ett parti mariage med gubben om två styfver och med mullar. Och klockan nio sa man hvarandra god natt, och så lade man sig för att om morgonen uppvakna till samma lif och samma verksamhet. Och Janne blef tjugo år. Han var en rätt hygglig gosse, med blygsamt och något tafatt väsen, förträfflig innanför sin disk, men olycklig, om han händelsevis kom med i ett sällskap eller på en bal — ty man gaf äfven baler i den lilla staden. Men, hör jag säkert någon af de unga damerna utropa, blef han inte kär? .. fanns det ingen som han älskade?.. Nej mitt herrskap, hur intressant det än vore, men han hade aldrig haft tid att tänka på sådant .. dessutom var han af naturen flegmatisk, och — i hvem skulle han väl förälska sig? Det fanns i staden några rika flickor, och många fattiga . . de flesta af båda slagen voro vackra.