llandelskorrespondens. London den 21 Oktober. (Utdrag ur bref från Suse Sibeth.) Europa frågar hvarför krig skulle utbryta? — men det får intet svar på denna fråga, och hvar och en måste således sjelf söka skälen dertill, om sådana finnas, ty tecken till så utomordentliga tilldragelser äro verkligen för handen, och man skulle bedraga sig sjelf, om man ville förbise dem. Krig förstöra egendom och reducera dess varde. Om hvarje solkrikt och civiliseradt land i Europa uppskattar penningevärdet på sin fasta egendom, sina fabrikater, fartyg och värdet af de fördelar, dem handeln skänker, — samt derjemte förminskningen i värdet på sådan egendom, så skall man trälfa på summor, hvilka man knappt vågar uttala. Sådana förluster äro de positiva följderna af krig, — andra, likaledes fruktansvärda, kunna inträffa, men dessa kan man icke förutse med den säkerhet, som de materiella förlusterna, — de skola dock icke uteblifva. Man bör försöka att beräkna om det ofantliga beloppet af materiella förluster, krigets följder, hvilka hela Europas befolkning måste lida, uppvägas af de fördelar, hvilka lofvas Europa af det parti, som underblåser och befordrar krig. Man tror sig, af de sednaste 40 årens erfarenhet hafva vunnit den öfvertygelsen, att fred är välgörande för folkens och nationernas lycka. Det tycks likväl, att icke alla tänkande och mäktiga partier skatta dessa åsigters företräde så högt, som flertalet af de opartiske betraktarne gör det. Emellertid äro handelsoperationerna störda i Europas varumarknader och varupriserna tryckta. Förtroende och kredit äro icke mera så utsträckta och obetingade, som de voro innan man tänkte på krig och innan man började beräkna hvar dess blixtstråle först skulle slå ned. Vi förmoda att hösten och vintern icke i någon väsendtlig mån komma att förändra denna ställning och den aslagsnare framtiden är höljd i ett ogenomträngligt mörker, hvarur ingen stjerna träder oss ledande till mötes. Äfven nu kunna vi icke teckna någon gynnsammare bild öfver spanmålsskördarne i Europa, än den, som vår sednaste berättelse innehöll. Detaljerna öfver produktionen, öfver det redan så högt stigna priset på alla slags lifsmedel, äro så bedröfliga, att vi hellre öfverlemna dem åt de allmänna tidningarne, utan att betrakta dem hvar för sig, så mycket mera, som följderna af de felslagna skördarna icke kunna annat, än verka ofördelaktigt på befolkningens comfort i alla länder. Vi försäkra endast att i England och Frankrike, och förmodligen äfven i andra länder, detta års hveteskörd utfallit en tredjedel mindre, än som erfordras för konsumtionen, och allvarsamma tvifvel uppstå huruvida andra produktionsländer kunna fylla bristen. Vi kunna icke nog enträget uppmana till uppmärksamhet på det samband, som äger rum emellan de finansiella förhållandena i Europas folkrika och industriella lander och det förändrade priset på lifsmedel. Då för omkring nio månader sedan och för— 779