vid slottan, utexaminerade kadett-korporalen vid krigsakademien (1. E. Ulff, samt till löjtnant i flottans marin-regemente, underlöjtnanten derstades A. J. v. Borck. Rektorn vid lärdomsskolan i Landskrona, mag. A. G. Schröder, har blifvit utnämnd till kyrkoherde i Cimbris och Nöbbelöfs församlingar af Lunds stift, samt distriktlakaren med. d:r och ch. mag. C. Kusel till provinciallakare i Stora Kopparbergs län. Dessutom ha trenne borgmästare blifvit riddare: borgmästaren J. Malmborg i Malmö samt Justitie-borgmästaren H. F. Christiernson i Carlskrona ha fått Nordstjernan och borgmästaren i Ystad Sv. Trägårdh har fått Vasen. Afsked har blifvit beviljadt åt kaptenlöjtnanten på flottans reservstab O. Fornander; åt lotslöjtnanten och chefen för Umeå fördelning af norra lotsdistriktet J. B. J. Roos, från nämnde chefsbeställning, samt åt provincialläkaren i Calmar distrikt, d:r O. C. Ekman. med pension af 500 rdr bko af civilstatens pensionsinrättning. För öfrigt innehåller snällposten ingenting af vigt, utom den notis för orten, att K. M:t d. 9 sistl. Sept., uppå konsistorii i Götheborg derom gjorda hemställan förordnat, att vederlagsoch behaglig tids förläningsspanmål under extra nådår inom nämnde stift skall nu och framgent, intilldess derom kan varda annorlunda förordnadt, tillgodokomma stiftets Cassa Emeritorum. Med anledning af det ösverskoit statsbudgeten visar af en och annan million utöfver hvad som vid föregående riksdag beraknades, gör Åstonbladet den billiga framställningen att stämpelafgiften skulle nedsåttas. Enhvar känner, att hela denna historia med tidningsstämpelns höjande vid förra riksdagen var ett lika småaktigt oeh lumpet, som oklokt och ändamålslöst försök å de konservatives sida, att komma åt en misshaglig del af pressen, d. v. s. nära nog alla tidningar i Sverges rike. När man ej kunde göra det på annat sätt, så hittade man på att höja beskattningen. Här såsom öfverallt är det dock allmdnheten, som får betala fiolerna vid en sådan beskattning, emedan tidningarne måste antingen höja sina priser eller minska formaten. De större nära nog oumbärliga tidningarne lida alltså mycket litet på assaren, men för de små verkar den ökade stämpelafgiften högst kännbart. Flera af dessa hafva ock på grund häraf upphört. Huruvida man vunnit något härpå, då man ju velat motarbeta de s. k. stora tidningarnes inflytande, lemna vi derhän. Bäst synes oss vara att hela stampelasgisten med thy åtföljande bråk, uppbörd, kontroller och redovisningar, upphörde. Hela statsinkomsten härför uppgår till c:a 20 a 30,000 rdr och uppväger på långt när ej allt det besvär, som härmed är förenadt. För de tidningar, som redan vunnit en någorlunda fast cirkulation, är emellertid, såsom sagdt, saken temligen likgiltig, men icke så för allmänheten, för hvilken tidningarne blifva ett allt större behos, då genom dem en mängd offentliga och enskilta meddelanden kungöras, som endast på detta sätt komma till allmänhetens kännedom; då endast på denna väg kunskap kan erhållas om de dagliga tilldragelserna inom och utom landet, för hvilka intresset stiger med den tilltagande bildningen, samt då tidningarne dessutom alltid innehålla en hel hop underrättelser af rent af ekonomisk nytta. Äfven den som läser endast tidningar erhåller i våra dagar kunskap om en hel mängd saker, till hvilken kunskap i fordna endast de högst bildade kunna inhemta något motsvarande. Också tilltager i alla civiliserade länder pressens betydelse med hvarje dag, ju mera vettgirigheten hos den stora mängden tilltager och ju större och renare krafter egna sig åt pressens tjenst. I vårt land har man visserligen icke i detta fall på långt när hunnit till den punkt hvarpå pressen befinner sig i t. ex. Frankrike, England och Amerika, hvarest landets största skriftställare-förmågor sysselsätta sig med tidningskrifveri; dock tro vi att det äfven hos oss tenderar åt detta håll. Det synes oss vara skäl att understödja denna tendens, genom att lemna afven tidningsskrifvaren den aktning, som hans verksamhet och hans person för öfrigt äro berättigade att erhålla, och genom att, så vidt möjligt är, borttaga alla hinder för vinnande af en oberoende ufkomst på en bana, som nog kan hafva törnen utan brödbekymrens. Hos oss har man följt an motsatt princip och bemödat sig att afskramma genom beskattning — så är t. ex. bevillningen för tidningsskrifvare högre än för de flesta andra personer — och allahanda konster alla rikare begävade och rättänkande personer från tidningsskrifvarebanan. Och ändock klagar man öfver att denna makt mången gång kommit i ovärdiga händer! Hvad stämpelafgiftens inverkan på denna tid: 2 2 NT nina nogocOä. 1 1