Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1853, sida 2

—— — — —— — — Och Janne bråkade sin hjerna, och adderade så länge att till slut gick det ändå ihop. Han blef en välbeställd bodbetjent. Bondgummorna tyckte om honom, husbonden tyckte också om honom, fastän han grälade ibland, och hvad som var det vigtigaste: Lisa tyckte också om honom. Lisa var nemligen gubbens allt i allom. Hon var en brorsdotter till honom, och hade ända sedan hon var femton år varit i huset. Stackars flicka .. hon kade allt skäl att prisa sitt öde. Fattig, och ingenting mindre än vacker, hvad hade hon att hoppas? Om också inte fattigdomen afskräckt alla friare, så hade säkert koppärrena och den sneda axeln gjort det. Vid den tidpunkt då Janne upphöjdes till rang, heder och värdighet af bodbetjent, var Lisa tjugofem år gammal, och det instängda lifvet hos gubben, hade redan bibringat henne en stor del af hans egen knarrighet. Allt gick sin jemna gång i den lilla boden. Veckan igenom stod Janne innanför disken och utminuterade sin sill och sin såpa åt gummorna och flickorna i staden! : Om söndagen gjorde han gubben sällskap i kyrkan, och sedan helgades eftermiddagen åt nöjet. Men tro inte att det var åt hvad vi nu kal