Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1852, sida 2

och skref den till hålften på sin egen råkning. — Man visste att han mera ån hundra gånger satt sitt lif på spel för generalen, och visade honom derför all möjlig uppmårksamhet. Den berusning, som i följd deraf bemåktigade sig honom, förhindrade honom dock icke att oafvåndt hålla sina blickar riktade på dörren, så ofta en gåst intrådde. Han glömde ej heller att, utan att öfverskrida det passandes gråns, göra sig bekant med furst Pisanis tjenare, för att på förhand få veta i hvilken sal supgen skulle åga rum, och hvilken plats enhvar af gåsterna skulle få. Emellertid kan ingen på samma gång vara öfverallt, och under det Bramante var sysselsatt att studera festens anordning, anlånde grefven af Lascaris. : Han låt kalla Pisani, som med åfverraskad min kom honom till måtes. Ugolinas föregifna broder hade till utseendet blifvit tjugo år åldre. Han hade rynkor i pannan och pråktiga grå mustascher. Med ett ord, han var åtminstone 60 år gammal, hade ett högst årevördigt utseende och allt annat, som var egnadt att ingifva aktning och förtroende. — Jag har inte lyckan att vara kånd af er, signor, sade han, i det han bugade sig för fursten, och har inte mottagit någon in