Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1852, sida 2

na dagen lemnat en sådan, kan den andra med en privat passersedel gå till Sverige, så inses tydligt, att konsulatet icke år berättigadt, att i fråga om sundhetsattest tillågga denna passersedel nådig lagoch formenlighet. Når konsulatet hittills nekat detta, har jag ansvaret derför helt och hållet på mig personligen. Betråffande dernåst de öfverdrifna kalkuler af de sportler, som svenska tjenstemån af sundhetsbetyg för resande antagas erhålla; så vore det såkerligen ett onyttigt besvår att derom ingå i detaljer; men det torde dock icke vara aldeles olåmpligt att hår såga några ord. Lösen för sundhetsbetyg får resande utgjorde ursprungligen samma belopp, som, enligt taxan, för visa å ett resepass, eller 16 schillingar Hamb. bko; men då jag fann att detta tålte nedsåttas, hemstållde jag om hösten 1847, då sundhetspass ånyo föreskrefvos, till k. kommerskollegium, att denna lösen skulle bestämmas till endast häliten eller 8 schill. Hamb. bko, hvarmed k. kollegium sörklarade sig enigt. Emellertid blef kort derpå genom en k. resolution denna lösen i allmänhet faststålld till 12 schill. Hamb. bko; men då jag en gång begynt att endast uppbära 8 schill., eller 3 mindre, fortfor jag dermed. Sedan, efter den nya organisationen, konsulatinkomsterna vid vicekonsulatet i Köpenhamn numera ingå uti dervarande vicekonsuls aslöning. har jag icke kunnat söreskrifva denna frivilliga nedsåttning, och låsen för ett sundhetsbetyg till resande uppbåres derföre med reglementerade 12 schill. Hamb. bko eller 1 rdr rgs, utan afseende på om flera personer åro i passet anförda; en afgilt, som ganska såkert år långt mindre, ån hvad i liknande fall betalas till andra lånders tjenstemån, och svårligen kan vara betungande för en bemedlad resande — hvaremot obemedlade, och dessa utgöra största antalet, aldrig betala något. I Helsingör år de resandes antal till Sverige föga betydligt, och jag har en gång för alla åfverlemnat denna lilla sportel till mina medhjelpare. Att dessa konsulater skulle sakna all vedergållning för det besvår, jemte ansvar, som den ryckvis förefallande sundhetsförpassningen medförer, lårer icke med billighet kunna våntas. Förbigående hvad jag, når sådant utan risk kunnat ske föreslagit, för att aldeles befria resande från Seeland och Skåne från sundhetsförpassningsskyldighet, skall jag slatligen endast tillåta mig upplysa, att de i tusendetal utgående sundhetspass, som inom detta seneralkonsulatsdistrikt meddelas svenska och norska fartyg. åfvensom svenska och danska färjemansoch siskarebätar — utsårdas aldeles gratis. Jag tror mig härmed tryggt kunna öfverlemna till den sansade allmänheten att fålla dom i de hår omhandlade förhållanden; och får i öfrigt tillågga, att hvarken tid eller förmåga tillåta mig att ingå i någon vidare tidningspolemik. Helsingör den 4 September 1852. F. And. Everläf, Svensk och norsk generalkonsul.