Hertigen af Wellington är död! Denna plötsliga och sorgliga nyhet har kommit hvarje hjerta i England att båfva och framkallat ett helt folks tårar. Och når echot af denna smårta spridt sig till alla jordens nationer skall saknaden hos Englands åldsta fiender svara derpå; vid betraktandet af denna Jysande carriere, skola alla djupt känna att seklet förlorat en af sina stora mån. Vi hafva icke för afsigt att betrakta den aflidna hjelten endast från militårisk synpunkt, vi skola ej heller uppskatta hans lif uteslutande från engelsk synpunkt, nej vi skola taga ien vidstråcktare point de vue, en på sått och vis europeisk. Vi skola visa att denna undantags-menniska har tjenat menskligheten såsom armåebefålhafvare; vi skola åfven visa hans inflytande såsom statsman på sitt lands öde, och denna långa civila diktatur, lika mårkvårdig som hans militåriska upptrådande i Indien, Spanien, Frankrike och Belgien. Femtiotvå år, således mer ån ett halft sekel, hafva förflutit sedan Irland på ett våldsamt sått beröfvades sitt parlament och förenades med Storbrittanien. Redan några år före denna förening var hertigen af Wellington, då helt enkelt M. Wellesley, medlem af irlåndska underhuset. Detta gifver en ide om långden af hans bana. Han har öfverlefvat nåstan alla sina dåvarande samtida. I början i opposition mot katholikerna, lefde han nog långe att förena sig med sir Robert Peel för att gifva dem borgerlig. och religids frihet. Man kan med skål såga, att, utan hertigen af Wellingtons inflytande, som han förvårfvat genom sina utomordentliga militåriska tjenster, sjelfva sir Robert Peel icke skulle kunnat förmå parlamentet, konungen och folket att gilla denna vigtiga åtgård. Hans brors, markisens af Wellesley ställning såom general-guvernör i Indien, blef honom sårdeles nyttig vid hans första steg på den militåriska banan. Han erhöll utmårkelse från sitt första uppträdande. Hans snille och hans vilja gjorde resten. Ehuru mycket ung, anlånde han till Indien med en stadgad karakter, som icke förändrades under vexlingarna i hans lif. Såsom soldat glömde han aldrig att han åfven var medborgare; i det civila lifvet sörstod han att bibehålla det militåriska lifvets ande och disciplin. Deruti låg hemligheten af hans dubbla storhet. Hvarigenom vann han sina stora segrar i Indien? Helt såkert icke genom djerfheten och hastigheten i sina anfall, I dessa båda hånseenden skulle Maratterna hafva fått öfvertaget. Det var genom den kårlek och aktning han ingaf sina trupper och tillochmed de infödda, genom den beundransvärda disciplin, som han förstod att uppråtthålla, och som icke var prygelsystemets verk, utan ett moraliskt inflytande, utgått från hans råttskånsla och hans aktning för hederns, råttvisans och mildhetens stora principer. Efter sina första segrar på slagjältet erhöll han underråttelse att han var utnåmnd ttll civilguvernör öfver de provinser