Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1850, sida 2

i grannskapet, med hvilken han förut ganska ofta sammanträssat. Ja, — svarade den andre, som icke var någon annan ån vården sjelf, major Gripensköld, — afgjordt så till vida, att du har mitt löfte. Sök nu blott att vinna flickan, hvilket vål för en man med din rikedom, börd och verldserfarenhet icke lårer blifva serdeles svårt. ... Hjalmars hjerta klappade af oro. Med måda besegrade han frestelsen att dröja qvar, för att lyssna till fortsåttningen af samtalet, men hans hederskånsla segrade och jagade honom hastigt derifrån. Han hade dock hårt tillråckligt, för att kunna någorlunda sluta till det öfriga. De vilja således gifta bort henne, — mumlade den unge mannen för sig sjelf, i det han långsamt fortsatte sin promenad, — och det med en man, som icke har det båsta rykte om sig, en stor brånvinspatron, som gjort sig kånd för sin hårdhet och det förtryck, han utöfvar mot sina underhafvande. Baron Lejonhjelm år öfver fyrtio år gammal, han år mager och torr som en skrika, hans hy liknar ett stycke skrynkladt pergament, och han år i allo en högst bedröslig ålskare, åtminstone till det yttre. Men han år rik och, hvad