Article Image
—— — Theologisk afdelning. Om revolution. Med revolution förstår man en våldsam och hastig omhvålfning af ett styrelsesått. Under det en revolution pågår, åro naturligtvis de förut gållande lagarne utan kraft; Taglåshet har intrådt i stället; de gamla lagarne åro håmmage, de nya ånnu icke antagne. Det år ett försårligt tillstånd — en revolution! Når en revolution intrådt i en stat, finnes intet skydd för egendom, intet skydd för qvinnan, intet skydd för lifvet. Det år klart, att revolution alltid år något förfårligt, något, hvarföre man i det långsta bår rygga tillbaka, något, hvarifrån man bår bedja Gud bevara sig, -om det så år hans vilja.Men en annan fråga är denna: åro revolutioner alltid onda i sig, och alltid oberdttigade? Man hör så oåndligen mycket ordas både för och emot revolutioner, att det vål torde löna mödan, att en gång på allvar företaga en liten undersökning om frågan från högre, från kristlig, från biologisk ståndpunkt. Man såger t. ex. från ett håll: folket i massa liknar det osjäliga djuret i råhet och förnuftslöshet. Man lågger nosgrimma på hjörnen för att hafva honom spak, åtminstone så långe nosgrimman ligger der. Det år med folken, såger man, som med vilddjuren och dårhushjonen: deras frihet vore vådlig både för andra menniskor och dem sjelfva. — Låsaren inser, att man i detta råsonnemang mindre gör afseende på menniskan, ån på djuret; att man mindre afser att förådla, medelst förständets och hjertats utveckling, ån att tåmja med nosgrimma och knutpiska. Det år klart, att, från denna ståndpunkt betraktade, åro alltid revolutioner att anse såsom oberåttigade. Det båttre inom menniskan, d. v. s. friheten, Kristus i oss, kommer hår icke på allvar i fråga, hvarken såsom individens eller statens mål; om den kommer, år det såsom något, som bör tillbakahällas, åtminstone fördröjas, ju långre ju båttre; icke såsom något, som bör af alla krafter påskyndas. Enligt denna åsigt eger jag icke rått att glådja mig öfver Polackarnes eller Ungrarnes segrar, och har icke lof att sörja öfver deras nederlag. Vi vilja blott hårvid anmårka en sak: vill man alltjemt betrakta menskligheten såsom ett vilddjur, och vill man alltjemnt lyckas att hålla djuret i tygel, så måste man vara vål inne i djurtåmjarnes hemligheter: djuret måste hvarje ögonblick kånna sig beherrskadt; ingen rådsla får spåras hos den befallande. I det ögonblick, då den store djurtåmjaren van Amburg sträckte sin hand i lejongapet, och blef rådd, var han förlorad. Andra såga, och, som det vill tyckas, på båttre grund: frågan om revolutioner måste betraktas från naturvetenskaplig synpunkt, neml. i högre mening taladt; från biologisk, från andlig grund. Det år med staten, som med en fattig syndig menniska; det intråffar stundom ett oafvisligt behof, både för den ene och för den andre, att områnda sig. Detta kan nu ske, antingen efter band, småningom ; då sker det på reformernas våg och försiggår någorlunda lugnt. Omvåndelsen fördelas då på en långre tidsrymd, och man såger, att det

25 januari 1850, sida 1

Thumbnail