Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1845, sida 2

ser jag såsom en conditio sine qva non för reglerandet af våra credillagar, och kan derföre ej annat än förundra mig öfver den opinion, som tyckes hos nu församlade Ständer vara rådande, då de synas böjde bibehålla räntan på dess prohibitiva fot och utsträcka bysätlningsltvänget. Dock intet bör förundra mig, som emanerar från 1845 års Ständer, och vår fyrdelta Ståndsinrättning bar alltid gått i cirkelgäng, så att det snarare vore underligt om ej 1843 ärs Ständer skulle återgå i dessa förbållanden till hvad som var gällande före 1840, än vidtaga några radikala atgärder, som på en gång hejdade procenteriet och tryggade den nödvändiga krediten. Et kraftist korrektiv mot detta onda, liksom mot allt ondt, eger pressen, och önshligt vore, alt sressen ville vända sin uppmärksamhet at detta håll, ja l. o. m. utpeka de personer, som sysselsätta sig med detta smutsiga yrke, ty, då denna last är svår att atkomma inför laga forum, maste den instämmas för opinionens allmänna domstol, och allmänna föraktet bli det stralf, som skall drabba så väl den synlige procentaren, som den lomske och nedrise ochzaren, som vill skyla sig bakom den sorres rygs. Jag, har hår endast talat om procenteriet i hulvudstaden, och detta af den Orsak, att jag ej kånner så noga huru förhållandet är i landsorten, men är af flera orsaker böjd tro, det procenteriet der alminstone ej i nagon större skala bedrisves, ty procenteriet är en hemlig last, och sådane trilvas ej annat än i stora släder. Dessutom är det mig bekant, att ej sällan personer ifrån vara större landsortsstäder, da de maste kasta sig i blodsugarnes händer, nodsas resa till Stockholm, för att fi sin onskan upplylld. Saledes utöfvar detta oshick sin förstörande verkan på hela landet — eti skäl mera, hvarsöre det bor strängeligen beifras. a —4—4 Cnnn INA AR RP rFy2P