Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1845, sida 2

— —— —— i oo EEE AES en säåher död till mötes, för att rädda 2 medmennid Skor Gem han icke cos kanter. — Hvem vel? Jag Dermnårkte en förändring i hans drag. ... far bröt Mandlinga tvärt af, och under det Atheunis icke hade ögon for annat än haltvet, och med dödsångest åsåg, huru ofversten från en klippa sprang i sjön, och den ena af de begge männen ur baten uppnådde stranden, så mumlade den gamle i dhägget: lHivad det J arnet har for eu enthusiaarn, en kitftiSlIOTUHHwb hmien Gvasill skall det tjena? bet är lyx i vår belägenhet. Iillika öppnade han portföljen och fann deri bankofotor och bref, hvilka voro adresserade till ösfverste Lincoln, hvaraf han såg, all han förvexlat de begge vannerna med hvarandra. Han öppnade ett bref med underskrilten: Courvitle, hvarigenom han styrkles i sina nsstankar, ty han läste: : oDet är icke möjligt all i bref afhandla denna vigliga sak. Emot slutet af Juli skall jag, under förevånning all besöka en ansorvandt, vara i Boston och jag hoppas alt der under gynnsamma auspicier så g ra er bekantskap.m i Mandinga läste ännu nägra bref, sedan stack han portföljen i fickan, och tänkte, i det han gick upp på sill rum: min kära Dionys, om du icke med sådana pramisser i afton har reda på alllsammans, så är du icke värd att ha utfört dina första vapenbragder imot den store Fredrik. De begge vännerna voro räddade och lågo i hvarandras armar på stranden. — Ack, huru lyckliga äro de icke! ropade Athenais ofrivilligt, och jag delar deras lycka ... och dock gräter jag! Aldrig har jag erfarit -en dylik känsla. Nu vill jag återställa honom hans portfölj. Med trskräckelse saktade hon portföljen, och i den öfvertygelsen, att den endast kunde befinna sig i Mandingas händer, rusade hon upp i deras rum, der hon slet portföljen ur onkelns händer, förseglade den och skickade den straxt till dess egare.