Procenteriået i Hufvudstaden. Då nu Rikets Ständer äro på vägen, att, som det heter: ordna krediten medelst räntans bibehållande på samma prohibitiva fot som nu är förhållandet och bysättningstvångets utvidgande till hvad som stad-adt var före 4840 och 4841 årens riksdag, så torde följande rellexioner och upplysninsar om penningevingleriet i hufrudstaden ej sakna intresse. Upplysningsvis få vi nämna, att de äro hemiade ur ett enskilelt bref, äfvensom att vi fatt brelskrilvarens tillstand att publicera desamtue. Skulle den teckning, . brefskrifvaren gor utaf penningevinalerietibulvudstaden, vara enlig med det verbliga förhållandet — och hans ord hafva vi ingen anledning missro — så måste man verkligen beklaga att ett dylikt ofog kan bedrifvas och systematiskt utbilda sig, utan att man söker vidtaga nägra algärder till dess hämmande. Mvad som mest förvanar oss, liksom brefskrifvaren, år. sannerligen, att bufvudstadens publicister, oss veterli-en, aldrig höjt sin röst mot detta oskick, utan tillatit det, att år från år slå allt djupare rötter och mer än de fleste andra laster, mot hvilka man så käckt stridt, bidraga till allmänna demoralisationen, hvars frukter nu hunnit mogna så, all man här i landsorten med verklig smärta fattar Stockholmstidningarne, för att på dess spalter ej finna annat nytt, än nya mord, rån och stölder, dag för dag allt djerfvare och obyggligare. Sa yurar sig bresskrilvaren: Då vära tidningar blunda för en last, som dock unvdergräfver all samhbällstrefnad och med total undergang hotar de lofliga nåringarne, kan jag ej underlåta, att om denna last yttra några ord, och ger Dig mitt tillstånd att dem publicera, under förbindelse å min sida att ansvara för sannsärdigheten af hvad jag här andrager. Under det vår handel allt mer och mer aftynar, våra fabriker gå under och våra handtverkerier ej vidare bära sig, uppveser inom bufvudstaden en näringsgren, som trilves och frodas bland folk af alla stånd, klasser och vilkor, och som dagligen vinner allt flere ilkare och konsumenter, en näringsgren som dock är ett kräsftsär för alla verkliga nåringar och ett dlifhus för alla laster. Jag menar procenteriet. Har i Stockholm drifves denna näring på en gang i största mörker och helt öppet: i mörkret, ty den verklive proceutaren är sällan synlig, procenteriet beifras nästan aldrig vid vara domstolar, och såsom nämndt är, vara publicister ståmma aldrig in det för opinionens fruktade tribun; och helt öppet, ty hvarje man vet derom att tala och — — — —— —— — —————