Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1843, sida 2

jär lätt alt inse. Den är en nödfallshjelp, och har derföre med rätta blifvit med mycken välvilja omsattad. Hvar och en ser att vi tala om de så kallade Småbarns-Skolor , en inrättning som redan stiftat så mycket godt för bhulvudstaden. Man har äfven i andra städer velat följa hufvudstadens exempel, och här i Götheborg har äfven en del af stadens aktningsvärda Damer salt sig i spetsen derför, samt vändt sig till Länets Höfdinge, som förut dertill uppmanat stadens innevånare. Under det att dessa Småbarns-Skolor fattat consistens i hufvudstaden och härstädes, hafva vi derom hort mycket resoneras, och då denna nyhet börjar taga favör i Provinserne, torde det ej så alldeles vara ur vägen att reproducera nåera af deanmärkningar, som emot dessa skolor blifvit gjorda, och som torde förtjena att behjertas. Så mycken aktning som sjeliva ändamålet förljenar, och så mycken heder det gör deras känslor, hvilka intressera sig för dessa skolor så torde dock fördelen deraf i mindre städer alldeles icke böra sättas i bredd med nödvändigheten deraf i husfvudstaden. Dels har hufvudstaden ofantliga fonder att använda sar sin fattigvård, dels är demoralisationen der redan så stor, all den knappast kan förökas, dels bor der en stor del fattiga mödrar så isoleradt, att ofta ingen menniska vet, hvar de finnas, eller huruvida de betöfva hjelp, samt om barnen äro af dem vårdade eller icke. Men sådant är ej förhållandet i de mindre städerne. Följderna deraf, att enskilta med ordentliga välgörenhets-inrättningar falla fattigvården i embetet, äro alldeles de samma, som när enskilta, med en mindre väl beräknad allmoseutdelning, göra sattigvärdens bemödande om intet. om t. ex. i en mindre stad, en rik wan företog sig att, med understöd uppsoka de fattiga, som fattigvården ej emotsager, så skulle följden blifva, att de fattiges antal ständigt ökades , och att hela området deromkring lemnade rekryter för stadens fattigvård. När nu den rike mannen antingen tröttnade, eller dog, så stode staden der med alla dessa otaliga fattiga, som det nu blef dess skyldighet att underhålla, utan att den ägde fonder dertin. Sadant är ungefär förhållandet, när enskilta på obestämd tid, d. ä. med subscription, inrätta välgörenhets-anstalter. När subscribenterne tröttna eller försvinna, står ett antal fattiga qvar, som bildat sig under deras händer; och som nu faller fattigvården till last. Det synes således, som det första vilkoret för en sådan inrättning måste vara, att den blir bermanent, och således förenad med den allmänna sattigvården. En annan fråga är hvad verkan. mödrarnes befriande ifrån sin modersvärd samt dess öfverflyttande på det allmänna, har på moraliteten. Det synes söm, när mödrarne ej bellölva bekymra sig om sina barns värd och underhåll, de alltid skola: framskaffa flera barn än den nya inrättningen kan emottaga, således öka den sedan i nog stor scala utbredda demoralisationen i detta asseende. Men genom denna lillökning blir staden alltid i samma ställning, som den vår öre inrännins, FÅ 0 a MA med : dessa: inrättningar alltid star på samma punkt. Men det är tillika ett oesterpisveligt vilkor med sådane inrättningar, att alla barnen utan undantag böra upptagas och inga förskjutas; emedan om man upptager dem, som äro mest vanrordade, hvilket är den naturliga rezeln, så r det kiart att mödrarne finna sin räkning vid alt vanvarda sina barn, på samma sått som tiggarne i England, hvarifrån vi fått dessa småharnskolor, misshandla barn endast för att fi lättare understod. bessa inrättningars närmaste följd är i sådant fall den största af alla grymheter, j det de tillika åstadkomma det de borde sörekomma, och saledes upphäfva sitt eget vackra ändamal. Lika så demoraliserande visa sig dessa inråttningar deruti, att de utrota sjelfva moderskänslan hios dessa qvinnor, hvilka snart skola tro sig sjelfva vara födda, allenast till att sramskaffa barn, och andra till att underhålla dem. Förr var det de förnäma fruntimren, som ölverlemnade späda barn åt andra att uppföda; och sedan detta ansigs för onaturligt, och börjat komma ur bruk, är det nu de lägre qvinnorna som göra det. — Uti den vård man lemnar dessa späda barn inbegripes tillika att man lär dem läsa, eller att man förbinder denna. vård med en skola. Man har i anseende till