hamforden Konungen fäster vid alla besordringar, llindafseende endast å de sökandes vinglerier och bafbedrägerier samt å deras börd, i stället komlängme alt inflyta. Du inser sjelf huru farligt det hrseskulle blifva för Sverge i en framtid om ej kU så sker, och det uppväxande embetsmannaslägtet uppfostras efter den sordna principen, då un fen total brist på dugliga Ministerämnen skulle wii en framtid uppstå och man skulle kanske a Hör alt få Ministrar tvingas att vända sig till i Correctionsbusen. bet är således vigtigt att man underrättar ungdomen vid Universiteterna härom, och jag bemställer till ditt eget perAsonliga och presterliga bepröfvande huruvida Asicke en profession i bedrågerivettenskapen borde inrättas så väl i Lund som Upsala? Du sjelf, Såsom Skåning, kunde härigenom väl försörjd, sikkomma att återflytta till din födelsebygd. Tänk efsemedlertid öfver saken, ty den kan blifva nytHig både för dig och Fäderneslandet. — Jag läste i Biet för någon tid sedan en artikel deri du förebrår Redacteuren till Liten lefver än att ban hallat sig Orrvar Odd. Jag verkligen ryste vid genomläsningen häraf för ditt väl, min kära bror, ty huru oklokt var ej detta angrepp — tänk om Orrvar Odd gätt kunslite närmare på lifvet med dig och dina Conemssorters firma. Det är visserligen sannt att i Biet är ett för menskligheten nyttigt djur, men sbe vilkoret för denna nytta, är, att det skall slakaas. Får det lefva, äter det sjelf upp sitt arbete. — Skulle förhållandet äfven vara sådant med bet Svenska Biet? Hvilken olycka om nan verkligen kom under fund med att du UURoch dina Consorter årligen uppäta hvad ni baopsamla, och att Svenska Biet, för att blifva skidayttigt för Sverge, mäste slaktas? Huru många umsosterländska tårar skulle icke fällas för dig shoåimin Bror, H:rr Vablström, Hellberg m. fl. basanga män som uppoffra sig, — icke för bröd nå samvetets bekostnad — Nej! Nej! tvertom!! l)ss emellan sagdt min kära Bror akta dig för hurstylika artiklar. Man såg under fransyska rekltolutionen mindre anledningar, som förde folk unme så slaktbänken: Tiderna äro bistra, synnerligast he för dig och de dina, som i stället för att lyss(1 till tidens tecken döfvat edra sinnen med m untagandet af en betydlig qvantitet döf fårskalsub Jag borde i anseende till brefvets längd slu6as da, men jag sitter just nu och förundrar mig msfver en sak, den du säkerligen kan göra mig mwidbegriplig. Du vet nemligen att Stockholms Bori ske erskap anställt en bal till firande af konunvårens 25 åriga regering. Till denna bal har det a Upplysta Herrskapet bjudit största delen af Garamkisonens officerare, höga och låga, men föra mderligt nog, af Rikets Collegier, Konungens sfögsta Nämnd och af Konungens Cancellie enast Cheserna. Detta har väckt förundran i mången krets der verklig upplysning finnes. om Mtt icke bjuda Ledamöterna i Konungens Högsta Nämnd och i Dess eget Cancellie då Capitainer och Subalterner vid Regementerna bjudas; detta tyckes vittna om väl mycken råhet 408 vederbörande, synnerligast som det är nogsamt bekant, att så väl Konungen af Sverige om alla Europas öfriga Monarker vid högtidmafsäga tillfällen nu och i alla tider närmast omi.tylvas al Justitlian, såsom det vigligaste element 3 en Styrelse. Konungens Cancellie har i Sverge vid Hoffester alltid varit sjelfskrifvet vid kohungens taffel, der Subalterner, ja till och med sapitainer vid Garnisonen icke kommit i åanka. Kan du ge mig någon tillfredsställande uppm eysning i denna sak, så stannar jag i ännu ot Större förbindelse hos dig. Jag sporde en Boraare om orsaken till detta besynnerliga bjudningssätt och han upplyste mig derom, att . 6tockholms Borgerskap stod i större förbindel. Be till Garnisonen än till Rikets förvaltande is verk. Jag frågade då, om det icke snarare vore Borgerskapets Fruntimmer som stodo i föroindelse till: Garnisonen, än männerna öfver mn Mivars lif, egendom och rättssörhållanden de Förffraltande verken dagligen döma? hvarpå jag icmn, Åe fick något svar. Du min kära bror kan ynMmöjligen svara mig på denna fråga. bebröd, hvilka — brickorna — följde i sing