Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1843, sida 2

NMen akta dig, för Guds skull, milt barn — varnade modern — var sörslgtig. Jag är nästan rädd, mamma, dock — — Fadern hördes i detta ögonblick harska sig uti verkstaden, hvilket åstadkom, att mycket mera brådska, än försigtighetl iakttogs af fickan. Hon rörde sig snabbt, var med elt hopp i gollvet och ryckte med ett tag stolen intill väggen. Pappa inträdde straxt derpå med ett sammanveckladt papper i handen och fundersamt fästande blicken på utanskriften. han tycktes ej vara alldeles ense med sig om adressen voro den rätta. Må fan skrifra om det — utbrast han dock, ropande derpå: llelena! Ja, pappa, jag år här, men ämnar just nu gå till farbror Alexander. Just det, ta med dig den här lappen; — den är väl ej till Alexander precist, men skall lemnas till adressen på kalaset der. Det är ett infall jag bar. Hör nu, den skall sramlemnas, när de sitta vid bordet och frossa och dricka och proponera skålar, så att glädjen står i taket: icke förr, förstår Du? ty då är det tid att sa lutera.. 2 Biljetten är till Ölander. Till vår stränga husvärd, så förbåller det sig. Losva mig nu att inpraktisera den med esterrätten. Ja visst. — Adjö då.? : Uvad bär du för et knyte under armen ?? Flickan? — inföll modern — sär taga med sig sina skor, ty att med kängor komma in i rummen, om det skulle behöfs, passar sig ju ieke. Gå du; mitt barn. : God nmatt! — sade fadern till sin dotter,