Dagens Nyheter – 25 juli 1871, sida 2

med mig voro inne i klassen. En pojke på 16 eller 17 år kallades upp till katedern ör att uppläsa sitt skrifprof. Han läste det med verklig talang. Då han slutat, reste sig en af kamraterna och försäkrade, att John dagen förut hade framsagt några verser, som vida öfverträffade det stycke, vi nu hört, och att det vore skäl att låta honom föredraga äfven dem. John vägrade i början, men på min begäran gaf han efter för sina kamraters önskan. Man åhörde honom under -högtidlig tystnad. Den lilla dikten, på omkring 150 vers, afhandlade hans egen lefnad. Hans fader, moder och syster hade föro kriget bott i en koja, som tillhörde en rik virginisk plantageegare. Hans syster bortfördes en dag för att säljas till em herre, som medtog henne vesterut; hans gamla moder dog af sorg och hans far förbannade den grymhet, som hade skiljt honom från hans dotter, och man miss handlade honom; han sjelf, en stackars tio års pojke, fick stryk derför att han grät, då systern bortslipades. Strax derefter ljöd ordet Frihet! öfverallt i slaflandet. Jag var fri, fortfor den unge författaren, jag kunde gå hvart jag ville, jag hade lof att skåda solens ljus, att arbeta för mitt dagliga bröd, jag kunde åtnjuta samma undervisning som herrarne och jag läste i Guds bok! Hans fortsatte till dess tårarne tvungo honom att afbryta en skildring, som hade rört oss i vårt hjertaz innersta djup. Hela klassen var rörd, och det är omöjligt för mig att återgifva den syn, som trettio unga flickor med hängifvenhetens och beundrans tårar i ögat erbijödo. Hvad jag sett och hört på läroanstalten i Oberlin, har fullkomligt stadgat den öfvertygelsen, som framkallades af mitt besök i Sydstaternas skolor. I denna märkliga anstalt har man upptagit ett stort antal färgade elever. De, som åstunda en högre vetenskaplig utbildning, drifva sina studier med afgjord framgång. Jag fann i öfversta klassen 14 unga negrinnor, hvilka icke i något afseende stodo tillbaka för sina hvita medtäflarinnor. År 1868 förklarades 15 unga män och 10 flickor tmognat (som det heter hos 0ss). Skolans föreståndare framhöll i sitt tal till eleverna, att inga i hela inrättningen kunde mäta sig med de svarta lärjungarne i språklig färdighet och smak, och lära:ne i Oberlin äro af den öfvertygelse, att negern i andligt afseende ingalunda står tillbaka för den hvite. I en blandad klass på 27 elever, som sköttes af ett fruntimmer på fem och tjugo, dotter till en af inrättningens lärare, öfversatte en färgad flicka med mycken noggrannhet ett kapitel ur Thucydides första bok. Nästan femtedelen af Oberlins befolkning är negrer, och denna lilla stad är kanske den plats i hela Unionen, der de gamla fördomarne mot negrerna qvarlemnat minsta spåren. En af lärarne försäkrade mig, att de färgade äro de fredligaste, ordentligaste och sträfsammaste medborgare i staten. I alla affärsförhållanden hade fullkomligt sammansmält med de hvita, utan att någondera parten har skäl till klagan. Man känner sig icke mera nedsatt genom att taga plats vid sidan af en neger i kommunaleller skolrådet än att göra det i en omnibus eller på en restauration, Några af dem, som nyligen sluppit ifrån träldomen, göra allt möjligt för att rätta de fel, som vidlåda dem från deras förra ställning. På det hela taget skulle man efter bemälda lärares mening betänka sig mycket vid att utbyta dessa nyankomne mot ett lika antal gamla medborgare, om ett sådant tillbud gjordes, ty man skulle säkert förlora på bytet. Sådana känslor ha visserligen ännu långtifrån vunnit insteg hos alla invånare i Förenta Staterna; men de fördomar, som förr uppreste en oöfverstiglig skiljemur mellan svarta och hvita, blifva med hvar dag allt svagare. Man ger redan negrerna företrädet framför de invandrande irländarne, hvilka ha blifvit ett plågoris för de stora städerna. De, som ha anställning såsom tjenare, anges vara de bästa sådana. I verkstäderna