äro så gynnade af omständigheterna, att de drifva landtbruk eller industri, äro mycket ofta vida bekanta för duglighet och insigter. En f. d. slaf vid namn Montgomery sköter nu nära Wicksbourg i Mississippi en plantage, som tillhör Josef Davis, on broder till Sydstaternas president. Då han tillfullo insett, att han icke på egen hand med fördel kunde upptaga striden med de hvita, har han antagit ett hundra negrer och tillämpar det kooperativa systemet på sitt landtbruk. Ett af intressenterna valdt råd styr plantagen, en understödskassa för sjuka och orkeslösa är bildad, och man samlar en fond för att gifva företaget större kraft och utsträckning. Äfven finnes bland de nya frigifne många utmärkte läkare och rättslärde. Skolorna göra ofantligt mycken nytta. Hvar dag inrättas nya, och Söderns egendomsegare, som åsett deras upprättande med förargelse och lagt alla möjliga hinder i vägen för dem, börja nu i stället att verka för dem. De ha ändtligen lärt sig rätt inse, hur mycket vinnes genom att förvandla en okunnig, grof och illasinnad slafbefolkning till goda och nyttiga medborgare. Man spårar således i Förenta Staterna en stark sträfvan efter att höja de frigifna negerslafvarne till samma andliga ståndpunkt som de öfriga medborgarne. Man har insett, att det icke är nog att erkänna och proklamera likhet i rättigheter, afskaffande af privilegier, allmänt tillträde till alla ställningar i lifvet, utan att detta sker med vederbörlig omsorg för att icke okunnighet och brist på andlig bildning skola vålla, att dessa frihetens välgerningar snarare blifva till skada än gagn. Genom en grundlig och omfattande undervisning ha Fristaterna satt jvinnan i stånd till att draga nytta af det öga inflytande, som fallit på hennes lott, och genom samma medel blifva de frigifne atte i tillfälle att häfda sin plats såsom rio medborgare i i en L fri stat.