Dagens Nyheter – 25 juli 1871, sida 2

sadla sin gångare och rida direkte in till Allfader i Gimle? — Generalen bör icke tala: så; ni kunde lätt bli tagen på ordet, sade Uffe. — Det är inte det värsta, som kunde hända mig. Om jag nu i morgon afton finge sitta tillsammans med Olaf Rye och andra goda vänner, som jag har deruppe — hvad vi då skulle språka om nytt och gammalt! Schleppegrell fortfor att blicka in i den ljusa sommarhimmeln, ett gladt och lyckligt leende hyvilade öfver hans öppna, vackra ansigte. — Nu börja de tända vaktblosson dernere, tog Uffe till orda; de synas som långa ljusrader, tills de slutligen förlora sig i fjerran. — Nej, det. är bättre att använda natten till att sofva än att gå så här och svärma, sade Schleppegrell; i morgon få vi ett hårdt dagsverk, så att vi böra skaffa oss så mycket krafter som möjligt. Godnatt, mine herrar! Man fick emellertid ej mycken hvila denna natt. Oro herrskade i blodet, oro i tankarne, oro öfverallt, hvart man vände sig. Än hördes hästar stampa, än skildtvakter ropa. Så kom en ordonnans ridande i sporrsträck ; man spratt till och vaknade ur sin slummer. — Hvad är det? Anfaller fienden? — Nej, ingenting har skett. Så sof man en stund iger, och på detta vis fortfor det intill dess dagen begynte gry; då gjordes genast allmänt uppbrott.