— d0 — sedermera förverkligades genom hans seger vid Kauhajoki dem 10 augusti? Ingen visste det. Tan talade aldrig förrän han slog till, så att det gnistrade om den breda klingan. — Der går vägen, sade Adlercreutz och följa Rajevski i spåren, han står nu i Alavo. En lång stund höll Döbeln sinarögön fästadö på kartan, liksom ville han bestämma platgen för sin nya seger, derefter sade han, i det ett litet leende spred sin glans öfver de mans liga dragen: jag går åt Kauhajoki till, få se huru saken aflöper. — Gå med Gudi, svarade Adlerereutz och räckte Döbeln sin hand, blodsdopet blir allt hetare. Döbelns ögon blixtrade; och det -såg! ut soni hade bandet kring pannan blifvit glänsande när han svarade: — Sådana blodsdop höfvas tappra männer. Posten utanför tältet hördes skyldra: och efter några minuter inträdde en trupp bistra krigare i tältet. — Tappra kamrater, utropade Adlercreutz, i det han gick från .den ene till .den. andre; jag har låtit kalla er hit till krigsråd, men, hvad ser jag, en .saknas, hvar är Carl Gustaf Ramsey, brigadadjutanten måste väl finnas här. Han blef ju sårad, men icke farligare, tror jag, än att han kan vara här . .. — Det var icke nog med ett sår, general,