Markis Alexandre Ile Normand de Brettevi!le. (Efter Dagens Nyheder.) Den i Danmark födda, franska divisionsgeneralen markis Alexandre le Normand de Bretteville sårades allvarsamt i slaget vid Sedan och qvarligger på ett lasarett i denna stad, der han kommer att qvarstanna till dess hans tillstånd tillåter honom att förflyttas till brodern i Belgien, vicomte Charles de Bretteville, öfverste vid belgiska kyrassiererna, från hvilken bref nyligen ingått till Köpenhamn med underrättelse om broderns olycka. Dexn Bre ttevilleska familjen är en af de älsta adliga slägter i Normandie, dess anor gå längre tillbåka äh Körstågens tid, och den äldsta fröken de Bretteville är berättigadatt bära ett litet blått och hvitt emaljeradt guldkors, som tillhör en orden, hvilken Ludvig den 7:des gemål, Eleonöra af Guienne, instiftade och utdelade till: de hofdamer, som åtföljde henne undet 1147 års korståg. Sönerna af huset Bretteville ha sedat urminnes tider tjent franska armån, och då den första revolutionen utbröt, kommenderades det s. k. drottningens regemente åf en general de Bretteville, som emigrerade 1790 och jemte sin sön bosatte sig i Dånmark. Att det vår mer än en slump, som bestämde den franska adelsmannen att flytta dit, framgår af ett svar, som han gaf en dansk dam, hvilken uttryckte sin förvåning öfver att han hade sökt sitt hem i den höga Norden. Generalen svarade nemligen, att det var besynnerligt, att någon kunde förundra sig öfver att han flyttat till det land, der hans fäders vagga stått. . General de Brettevilles son introducerades såsom dansk adelsman, ingick vid armån och avancerade till generalmajor; men då han vid sin död lemnade efter sig en mängd barfi och familjens vilkor voro knappa, sändes hans näst äldste son Alexandre vid nio års ålder till Frankrike, der hans tant, den gamla stittsdamen fröken de Bretteville, i hvars hus Charlotte Corday, en slägtinge till henne, blifvit uppfostrad, hade lofvat att sörja för gossens framtid. Den unge Alexandre ingick sedermera vid krigsskolan i S:t Cyr, hvarifrån han såsom löjtnant ingick vid armen i Algerien. Sedan dess har han fört ett fritt, men af faror uppfyldt soldatlif, sådant som man endast inom den franska armåen kan föra. I Algier deltog hän i otaliga strider och utmärkte sig ofta, men efter 1855 års statskupp kallades han till. Paris och fick anställning i kejsarens omedelbara närhet, till hvilken han genast med entusiasm hade slutit sig. Under orientaliska kriget deltog han såsom bataljonschef i intagandet af Bomarsund, skickades derefter till Krim, förde såsom regementschef 74:de linieregementet vid den minnesvärda stormningen af Malaköff tornet, vid hvilket tillfälle han ådagalade så mycket personligt mod, att Mac Mahon, hvilken kommenderade stormkolonnen, med synnerliga loford ömnämnde honom i sin rapport till kejsaren, som tilldelade den tappra officeren Hederslegionens kommendörkors och jorde honom till chef för hutdtämannagardet. På valplåtsen vid BSolferino vann Alexandre de Bretteville generalsepåletterha, och kort derefter erhöll han ett af de halft civila, haltt militära Hd len i det inre Frankrike. I början af augusti detta år utnämndes Bretteville till befälhafvande general i departemöentet Aube med bostad i Troyes, och hans gamla moder, generalskan Bretteville, en nära nittio års gammal dam, mycket rörlig och rhed ovanligt väl bibehållna själskrafter, hvilken bor på en gård i närheten af Sorö, samt hans andra slägtihgar i Danmark, hvilka med skäl befarade att han följt med sin gamla chef Mac Mahon på den djerfva, men tyvärr fruktlösa marschen mot Sedan, hade allt sedan underrättelsen om slaget och den stora katastrofen lefvat i stor oro och bekymmer för hans öde. -Brefvet från sonen i Belgien var derför mycket tröstande och lugnande för den gamla modern, ehuru underrättelserna ej voro af den gladaste natur. Ehuru general de Bretteville lemnade Danmark vid så unga år, har han dock alltid bevarat ett lifligt minne af det aflägsna land, der han föddes, och ingen äf de ordnar och hederstecken, som pryda hans bröst, har gladt honom så mycket som kommendörkorset af Dannebrogen, som förärades honom år 1855. Afvenså har han bevarat en innerlig kärlek till sin gamla moder, af hvilken han dock blott hade ett dunkelt minne, och ända från sin tidigaste ungdom har Han hvarje år tillskrifyit henne på hennes födelsedag. Då franska flottån under orientaliska kriget passerade Öresund på väg till Bomarsund, besökte general de Bretteville sin moder, som då bodde i Helsingör, och det skall ha varit mycket rörande att bevittna detta återseende efter 33 års förlopp mellan deå gåamlä, åf sorg och ålder böjda modern och den ståtliga, öfver tre I alnar långa sohed, som håde utvecklat sig till en verklig typ för en väcker och Eraftföll krigaregestalt. Tre dagar voro moder öchsön tillsammans, och båda erforo mycken tillfredsställelse af denna sammanvaro, ehuru de måste samtala genom systern, ty modern förstod icke franska och sonen hade för länge sedan glömt sitt modersmål så fullkomligt, att han endast ihågkom ett enda danskt ord, och det var Öllebröd (ölsupa med rifvet bröd), och då förmodligen angenäma minnen voro förkninnpade med detta ord. unprehHhade han det