Teaterpubliken i Stockholm. Ur hr LDL. Josephsons nyss utkomna skrift Um våra teaterförhåtlanden. . Bristande intresse för våra teatrar har puBliken ej att anklaga sig för) tvärtom; i de flesta fall röna både teaterföreståndare och scenens artister bevis på dess uppmuntran och varma deltågande, och man behöfver knappt vistas tio minuter i ett sällskap innan same talsämnet vänder. sig kring-teatrarne. De k:: teatrarnes nuvarande omvårdnad utgör också en stör faktor i: desså publikens teaterkalkyler och beräkningar, och den kan ej nog ge luft åt sina enskilda; individåela känslor för!eller mot det rådande systemet; — men dervid förblir det ock. Vi utgöra en trög: hatien, fall af hetsigheter, enligt Ehrensvärds ord, och sanningen: bevisås deraf äfven i hvad sön rör vår teater. : Mai säger vår godmodiga publik: Labatt reser, fröken Forssberg: reser, Behrens reser, Axrnoldson lemnar oss! Den suckar, förifrar sig ett par minuter, svär kanske litet, suckar ånyo och knyter näfven i byxsäcken; tills en gång den: tröges hetsighet ger fritt lopp åt sina känslor och då — är det för sent! Man skulle höra: en tysk publiks lifliga: da. bleiben, da bleiben! åt en sån: gare som debuterår eller som män hotar ta ifrån den; eller ett frånsysktauditoriumr lyssnande till en ny sångare: eller sångerska, som vill eröfra dess afgörande dom för ätt få stanna jeller packa in, för att rätt kunna fatta trögheten: hos vår teaterpubliky — När i Pa: ris--ett fosterländskt styckeuppföresochför