Dagens Nyheter – 4 oktober 1870, sida 2

VV Han håde blifvit tillräckligt grymt gäckad, på ett tillräckligt ovärdigt sätt förd bakom ljuset af den eländigaste och brottsligasto bland män! Han törstade efter hämnd; han frågade sig hvilket straff icke vore alltför lindrigt i förhållande till brottet. — Ty han har icke allenast mördat Clwudine, tänkte han, utan han har äfven med klok beräkning gjort allt för att leda misstankarne på en oskyldig. Och hvem säger att han ej dödat sin stackars nior? . .. Han skulle nu gerna sett att tortyren al-. drig varit upphäfd. Han ville ha tillbaka medeltidens pinomedel, stegel oeh hjul, bål, sönderslitning mellan hästar o. 8. vV. Guillotinen verkar så hastigt. Den lifdömde hinner knappt känna beröringen af det kyliga stålet förrän allt är slut. En mnäsknäpp tillskyndar icke mindre smärta. Man har med skäl velat förmildra dödsstraffet, men härunder har man låtit förleda sig att gå alltför långt; det hela är numera blott ett skämt och kan, såsom sådant, när som helst afskaffas. Det enda, som höll mod och krafter uppe hös fader Taåbaret, var vissheten om att han snart skulle komma i tillfälle att öfverlemna Noäl i rättvisans händer, att hämnas. — Det är klart, mumlade han, att det var vidjetnvägsstationen denne usling,i sin ifver att återkomma till teatern, glömde sina effekter. Skall man återfinna dem? Om han