Aftonbladet – 28 mars 1857, sida 3

mål för edra hånande qvickheter? Blygens, mina herrar, I som kallen eder för män och dock egen så föga manlig dygd, att I ej anten eder förnedrade genom dylika småaktiga anfall mot en värnlös qvinna, som till och med är frånvarande, så att hon ej en gång har tillfälle att försvara sig! Och om rcan än medger, att hon af en svärmisk känsla stundom låtit förleda sig till illusioner, som liga utom verklighetens område, kan man: derföre neka att hon är en ädel och upphöjd qvinna, som egnat sina krafter åt mensklighetens tjenst? Ären I sjelfva så fåfänga, mina herrar, att I ej kunnen fatta :en oegennyttig dygd, att I för hvarje menniskoälskande handling måsten uppsöka en oren bevekelsegrund? Recenseren då Hertha och gören det opartiskt, om I kunnen, klandren äfven dess revolutionära tendens, söm så mycket förbittrar er, men neken ej dess författarinna den aktning I ären skyldige henne och hvilken hon aldrig förverkat, MII Bremer fick dock ej endast stå till svars för hvad hon sjelf skrifvit, hon måste också vara en slags syndabock för hvarje qvinna, hvilken vågat smaka på den förbjudaa frukten af kunskapens träd, och mot hvilken en hel skara af litteratörer nu insåg tillföllet vara inne att draga i härnad. . Det var ett nytt korståg, ej emot fördomar och okunnighet, men i tjenst hos dessa ljusets fiender, och en mängd unga bjeltar, från Ernst Ludvig till Kapten Puff, skyndade att med nyslipade pennknifvar hvässa sina pennor för att! aedgöra den Lilla falangen af blästrumpor och dymedelst förvärfva sig oyansklig ära. Mist svaga förstånd kan ej upptäcka orsaker till en dylik hätgkhet) och jag kan ej neka till, stt mer än en gång den tanken fallit mig in: ) Om vi ej kunna finna nyckeln till gåtan i dessa erd af en författarinna med europeiskt rykte, ma