Aftonbladet – 28 mars 1857, sida 3

fakulteterna deltogo, och hvilket under sårig, omgifvet af en jublande folkmassa, begaf tig från universitetet genom Berlins -bufvudgator ända till den gata, der professor Böckh bar; mottagandet af deputationen, hvars talare, Tetapeltey, en lyckligt begåfvad ung skald, uttryckte sina komitenters känslor uti korifattade taniiedigra ord; lärarens anspråkslösa svar, hvarnt han öfverflyttade den ära, som blef honom bevisad, på hela universitetet; det skallande ;Hoch ! som utbragtes af studenterna och folkmassan samt genljudade vidt omkring i den upplysta staden; körerna, som med strofer ur de gtekiska tragedierna, lämpade efter festen, rörde åhörarnes hjertan och förflyttade dem till det glada Hellas; samt slutligen studenternas återtåg, hvarvid de på hamnplatsen vid Hallesks porten uppbrände sina facklor, under musiken: ljud och afsjungandet af den gamla studentsången: Gaudeamus igitur juvenes dum sumus. Detta allt skall icke sakna intresse, särdeles för den svenske läsaren, som nyligen haft att uppfriska och fröjda sig åt en fosterländgk och skandinavisk studentfest. Vid sidan af denna den akademiska uugdomens hyllning, framkallad af verklig akeademisk entusiasm, måste de hedersbetygelser, som öfverraskade Böckh på denna måbända skönaste dag af hans lefnad, nästan blekna. Preussiska och badenska ordnar, univerziteternas förnyade doktorsdiplomer, helsningar från akademierna, hedersborgarerätt uti staden Berlin — hvad ville allt detta säga i jemförelse med de älskade lärjungarnes friska, öfverlödande tacksamhet! För öfrigt förtjenar nämnag den minnestafla af brons med grekisk: verser, hvartill hela Tyskland bidragit meå gåfvor, som förärades professorn, äfvensom det till minne af denna dag stiftade Böckhska stipendiet, till förmån för behöfvande studenter, som egna sig åt filologiska studier, och hvårtill inom få veckor 3000 thaler influtit. fJenna stiftelse skänker den grånade veteuskapgmannen den innerligaste glädje. Att kultusministern och några andra officiella notabiliteter, ehuru bjudna och väntade, icke infuino sig vid festmåltiden söndagen den 15, kunde för de väl underrättade endast förhöja festens glans, Upphofsmännen till de skolstadgar, som söka nedtrycka våra verldsberömda preussiska läroanstalter till den österrikiska försoffningens nivå, kunna icke förlika sig med Böckhs fria och ljusa genius. Toasterna vid denna festmåltid voro derföre icke mindre sköna, och det var ett gripande ögonblick då Böckh, öfverväldigad af sina känslor, utropade; Jag har lefvat nog; mina lärjungar göra mig öfverflödig, och jag kunde på mig tillämpa den grekiska strofen: Dö, emedan du dock icke förmår uppsatiga till himlen I Från denna rena region af segerglädje, som krönt ett lif fullt af arbete, höga tankar och vetenskapligt nit, måste jag, om än motsträfvigt och endast lyssnande till en korrespoudents plikt, återföra er till de politiska konflikternas lägre regioner. Kölnische Zseitung har i söndags, på vägen från Köln till Berlin, i följd af en ge-Å: nom telegrafen meddelad befallning blifvit konfisker?d i Minden, emedan den offentliggjort e. berättelse rörande kamrarnes diskussion öfv. : de hemliga fonderna, hvilken förut varit införd wti Kreuzzeitung,. Hvad som så!edes är givnämde tidning tillåtet fördra. ges icke uti ctt frisinnadt blad. Undertrydkandet af ett sessionsrefsrat uti tidningarnel bevisar för öfrigt, att hr Kleist Retzow harl lärt något af sina parisermönster och visar: prof. på sin bosapartistiska läraktighet. Man inger lätt den harm, som diskussionen öfver ! de hemliga fonderna måste framkalla hosÅ bögern. Polisstatens mysterier blefvo allt ; för skonlöst afslöjade, Hr Harkort, hvilker I. hade föreslagit att nedsätta summan af den! hemliga polisfonden från 80,000 till 50.0001: tbr, förebrådde ministrarne, att ett formligt spionsystem vore organiseradt i Preussen, Han erinrade om att Lindenberg och Teschen er-. hållit betalning utur dessa fonder, att man nu, sedan censuren blifvit skenbart afskaffad, besoldade redaktörer och korrespondenter, för att söka verka på allmänna opinionen. Och : de falaste personer — sade han — voro just de, som 1848 varit fegast. Reichensperger gick : ännu längre, och frågade hvartill man for-: drade hemliga fonder, då tidningarne blifva : offentligen undertryckta. De ministeriella korrespondenserna gagnade också icke mera, se; dan man känner deras spår och kan följa, dem under alla deras förklädningar. Hvarj: och en söger till dem: vackra mask, jag känI 7 ner dig! Detta yttrande framkallade stor! munterhet på venstra sidan och kufvad harm bland de ministerielle. Husets stämning blef likväl allvarlig, åå Harkort uti sitt här ofvan resumerade tal erinrade om, att uti Österrike, ja till och med uti Neapel amnestier blifvit: utfärdade, under det att i Preussen ingen röat höjt sig till förmån för de landsförviste preuscarne, Det är klert, att polisanslaget likväl till slut beviljades oafkortadt. Man har för öfrigt nu observerat en större: inverkan på pressen, icke blott från preussisk, utan äfven från rysk sida. Det är för petersburgerkabinettet icke nog att hafva uti Brissel uppsatt Le Nord, med det särskilta syftemålet, att spränga det engelsk-franska förbundet. Flera andra blad, ofta utan redaktionens medvetande, ledas på indirekt väg af rysktinflytande. Rysslands uppträdande utomlands är sedan kejsar Nikolai död mindre groft och förolämpande. Dess största faiseur på kontinenten, hr v. Brunnow, hvilken som bekant är nu blifvit accrediterad uti Berlin. beflitar sig om en inställsamhet mot alla, som på ett märkligt sätt eticker af mot det förrå de veta ej hvad de göra. Ty om de tänkt, 1