Aftonbladet – 28 mars 1857, sida 3

innan de skrifvit, tror jag att de skulle he tvekat att angripa fruntimmer, tom, om de också ej föstat några evigt grönskande lagrar i Sveas lockar, dock ovedersögligt inflätat täcka doftande rosor i den lagerkrans hon bär. Namn sådana som Sofia Brenner, Anna Maria Lenngren, Hedvig Charlotta Nordanflycht borde stå för högt att nås af det simpla åtlöjets pilar, och ej heller har jag hört någon sätta i tvifvel qvinnovärde och talang hos de fruntimmer, som på senare tiden uppe trädt inom svenska vitterheten, såsom Fredrika Bremer, Emilie Csrign, Wilb. Stålberg, Thekla Knös och än flera, hvilka dock ej gifvit sina namn till pris åt allmäsheten, En reconsant i Dagbladet yttrade, vid anmälandet af Farbror Märteno af W, v. Braun, att en enda vers af denne författare är mera värd än många volymer af en blåstrumpa. Derpå kan jag endsst svara, att hvar och en har si smak, och uten att vilja bestrida löjtnant v. Brauxns geni, skulle jag hysa föga aktning för den qvinna, som ej bättre använde en dylik gudagåfva. Lätom oss gerna lemna åt herrarne nöjet af att förlusta sig med läsningeh af Brauns dikter; jag önskar och hoppas, att bland qvinliga läsare en renare smak må verk rådande, som kommer dem att föredraga en mindre qvick och pikant, men mera ren och förädlande läsning. Och hvad En blåstrumtpas P. S. beträffar, som förekommer i Farbror Mårten, och som Kapten Puff finner så oöfverträffligt ypperligt, skulle jag gerna vilja veta, hvar löjtnant v, Braun kan uppvisa originalet dertill, Jag skulle nästan tro, att aven. ska språket skrifveg lika vårdadtaf våra qvindame Stael: ,queiqus distingus que soit un hårhre, pevt-tre ne jouit-il jamaissans melange de la supriOrite dune femme; sil Yaime, son cocur sen inquite; sil ne Paime pas, 800 amour propre en oftense.