STOCKHOLM den 28 Mars. Om den af öfverste Ericson föreslagna riktningen af vestra stambanan,l betraktad ur militärisk synpunkt. Rörande detta ämne ha vi mottagit nedanstående artikel af en utmärkt militärisk författare. Då vi för egen del underkastat det kungliga jernvägsförslaget en kritik, ha vi företrädesvis betraktat detsamma ur den statsekonomiska synpunkten, såsom, efter vårt sätt att se, den vigtigaste. Vi finna emellertid. med synnerlig tillfredsställelse, att en allvarsam och på sakkännedom grundad granskning af detta förslag äfven i militäriskt hänseende leder till enahanda resultat, hvartill vi kommit vid dess bedömande. Artikeln är af följande innehåll: Allmänt har man erkänt den stora vigt jernvägar utöfva på ett lands försvar, och al: denna vigt är större för vårt land — till följd af dess stora vidd — än för de flesta andra europeiska stater, torde ock kunna anses vara obestridligt. Deraf följer då ock, att vid bestämmandet af jernvägens riktning stort afseende bör fästas vid dess militära ändamål, ehuru befrämjandet af de fredliga yrkena må anses såsom hufvudsak. EäVid granskningen af den för jernvägen föreslagna olika riktningen norr eller söder om Mälaren finnes tydligen det militära behofwvet väl vara sammanparadt med de fred liga, i den af jernvägskomitån föreslagna banan. Detta kunde man oek med skäl förvänta, då en gammal, utmärkt offi :er här var ledamot. Deremot skönjas föga spår till en militärisk blick i riktningen af de jernvägar, som öfverste Ericson föreslagit afvikande från jernvägskomitens. Jernvägarnes ändamål, betraktad ur militämisk synpunkt, bör naturligtvis vara att befordra ett skyndsamt samlande af trupper och krigsförnödenheter från landets olika delar tili de anfalina punkterna. Då är ock tydligt, att I jernvägarne framför allt böra sättas i ett välj. be väknadt samband till de i militäriskt hänseerrde högst vigtiga kommunikationsmedel, som naturen lemnat oss. Mälaren, Wenern och YVVettern äro i flera hänseenden ytterst vigtiga för vårt lands försvar; men om manl ock endast betraktar dem utur synpunkten af kommuni kationymedel, så inges lätt hvilket stort inflytande en vidsträckt insjö bör utöfva derigenom, att trupper och krigsförnödenheter, som från det närmaste landet töras till dess stränder, hvilkas sammanräknade längd vanligen är fera gånger större än sjöns tvärlinie, lätt kunna semlas här för att skyndsamt föras till den punkt deraf, derifrån de vidare kunna framskaffas tll krigsteatern. Denna vigt ökas naturligtvis med sjöns vidd och det kringliggande landets fraktbarhet. Är det här anörda rirvtigt, så följer ock häraf, att de vigtigaste jotnvägsförbindelser för vårt land i militäriskt hänseende vore de. som ssmmanbinda Mälaren och Wenern, Wet tern med Mälaren och Wenern, samt Wettern med Sundet, emedan hvarken naturen eller konsten här ännu åstadkommit hvad. som erfordras. Genom dessa jernvägar af temförelgzevis obetydlig längd och kostnad sävtas vi i tillfälle att lättare samla vår försvarskratt från hela södra och medlersta Sverge för att förs densamma emot fienden. Den för en österifrån kommande fiende ber görligaste punkten i vårt land är Stockholm, såväl i politiskt som särdeles i militäriskt hänseende; och Norrland är den del af vårt fasta land, som vi med största svårighet kunna emot honom värja. Med klar blick för dessa förhållanden har ock jernvägskomiten föreslagit den vestra banans dragande från Stockholm öfver Almerestäk till KöpingHult-banan. Om fienden inbryter norr vm Stockholm, så skyddar dena länga vik, som sträcker sig upp emot Upsala, zåväl den vestra som en del af den norra jernvägen emot fiendens anfall. Emedan den vestra banan vid flera punkter berör Mälaren, kan man sålunda lätt härifrån sjöledes underhålla förbindelsen emellan Stockholm och öfriga deJar af landet, om fienden skulle afbrutit förbindelsen på den östra delen sf jernvägen. I detta eystem fattas endast en jernväg från Westerås norr ut för att lätta Norr:ands försvar. Den i den kungliga propositionen föreslagna vestra stambanan söder om Mälaren har öfverste Ericson deremot dragit så långt från nämde sjö, att jernvägen vid Marisfred — der den kommer Mälaren rärmast — ännu är 2 sv. mil eflägsnad derifrån för att sedan hastigt kröka upp emot Södertelge. Utan att möta något synnerligt hinder skulle nu fienden genom en landstigning i skärgården söder om Södertelge kunna vid Wärdinge afskära jernvägen, och skyddad af den från Trosa nordnordvestvart bär sig sträckande långa räcka af insjöar, med en ringa styrka kunna fullkomligt afskära förbindelsen på denna jernväg. Som nu landvägen härifrån till Mälaren är 2 mil och derföre upptager samma eller större tid att tillryggalägga för en truppstyrka, än ångbåtsfärd från Örebro till Stockholm, så är tydligt att denna jernväg är utaf intet värde för Stockholms försvar med hänsyn till förbindelsen vesterut. Öfverste Ericson har visserligen ansett en bana böra i framtiden anläggas norr om Mälaren. Denna kan, om den någon gång blir bygd, för Norrlends försvar blifva af värde, men är likaså värdelös för Stockholms försvår. som den söder om Milaren, emedan den