Aftonbladet – 28 mars 1857, sida 3

Utrikes Korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 17 Mars 1857. Midt under våra förbistrade förhållanden och politiska ställningar, som bära prägeln af alla symptomer till ett pietistiskt feodalt förfall, har en harmonisk ton från vetenskapens rike gifvit en trösterik och lifvande borgen för en bättre framtid. Det doktorsjubileum, som firades förlidne lörjag den 14 och söndag den 15 dennes af doktor Böckh, deh bortom Tysklands gränsor vidtberömde filologen, var en dylik harmoniskt ljudande ton. Om, såsom Carlyle säger, poesien icke är något annat än menniskornas sträfvande att gifva harmonisk gestalt åt sitt lif, så var denna fest i sanning högst poetisk. Tillåt mig genast anmärka, att jubilatorn, oaktadt de yttre hedersbetygelser, som dervid tillföllo honom, likväl från den ministeriella sidan i smyg betraktades med föga gynsamma ögon. Böckhb har städse visat en sjelfständig mans frimodighet samt hör ej, såsom Stabl och bans kolleger, till de herrskande partiidgernas smickrare. Äfven med hänseende till vetenskapen ajelf har han varit en reformator. Han bröt med den föråldrade tradition, som uti bokstafstjenst och ordklyfvande skolastik skådar filologiens väszende, samt återstälde med snille och djerfhet hela den antika verlden i dess organiska sammanhang. I utlandet kan man svårligen göra sig ett begrepp om de mångåriga, hårda och bittra strider, som den genialiske fornforskaren måst utkämpa mot de förstockade facklärdes styfva hårpiskor och gamla peruker. Det var honom förunnadt att icke blott upplefva sina ideers triumf, utan äfven se dem representerade på Tysklands alla lärostolar genom sina talrika elever. Att fira denna seger, var den inre afsigten med festen af den 15 Mars, Det är icke min afsigt att berätta enskiltheterna af denna fest, som försatte hela det litterära och vetenskapliga Berlin i en upphöjd sinnesstämning, efter de blad, som dermed uppfylt sina spalter, i anseende till publikens lifliga intresse för den åldrige jubilatorn. Ni skall uti dessa berättelser finna skildringar af studenternas fackeltåg om aftonen den 14, hvaruti 600 musernas söner af alla