Aftonbladet – 7 mars 1857, sida 3

Kongl. Maj:ts proposition om eftergift af beskattnin gen å tackjernstillverkningen och ståpgjernssmidet bifölls. Hr Gahn anförde upphörandet af de stora privile gier tackjernshandteriogen åtnjöt, under den tid be skattningen å denna handtering tillkom, såsom et skät till eftergift af beskattningen. Tal. påstod at beskattningen för närvarande utgjorde 50 procent Kolen bafva sedan 1854 i taiarens bBemort stigit 10( procent. Tal. yrkade bifall till Kohbgl. Maj:ts propo sition. Hr Berglund frågade hvarmed man skulle fylle luckorna, om den ena eftergiften skedde efter der andra. Om K. M:t tillstyrkt lika förbållande inotr som utom bergslag, så skulle tal. bifallit sådant. Nr yrkade tel. bifall till betänkandet. Hr Muren åberopade kammaroch bergskollegiernas yttranden. Når bruken dessutom år 1811 få det obetydliga priset af 6 års rekognitionsafgift be kommit en stor del af statens skogar, så sakuades ej skäl att låta jernverken fortfarande få vidkännas ifrågnvarande skatter. Hr Wedberg ansåg att skogarne, den tid de tilldelades bruken, saknade värde och yrkade bifall K. M:ts proposition. Hr Gahn ville ha beskattningen öfverflyttad på bevillniog. Hr Thome anmärkte, att endast få bruk fått fördel af rekognitionsskogar. När ränta dessutom åsatts rekognitionshemman, hvilken fortfarande skall betalas, så vore fördelen af dessa hemman ej större än af andra skogshemman. Då alla privilegier upphört, vore beskattningen orättvis. Tal. yrkade återremiss i frågan om tackjernstionden. Hr Schwan yrkade återremiss så väl i hvad com rörde tiondetackjern som hammarskatten. Hr Rydin ansåg at:, så länge brukse,endomarne stiga och patronerna stå sig bra, det ej vore skäl att göra ytterligare eftergifter. Hr Björk yrkade återremiss. Hr Lallerstedt ville, då fråga ej vore om eftergift utan om förändrad grund för beskattningen, upphäfva ifrågavarande skatt å tiondetackjernet. Faran att genom bevillning ej kunna tillräckligt beskatta jernhandteringen vore ogrundad, ty då man vet hvad bruksidkare erlagt i grundskatt, så kan detta tjenk till grund för bevillningens taxerande. Då talaren alltså biföll Kongl. Maj:ts proposition, fästade talaren härvid det vilkor, att brukens enda återsiående privilegium, att nytt bruk ej får anläggas på 2 mils afstånd från annat, upphäfves. Sådana förmåner, som rekognitionsskogarne, hade fordom tilldelats äfven andra sambhällskiasser, såsom sågverksegare i Norrland. Äfven hade mycken jord fordom upplåtits åt städerna på vilkor, som kanske ej så noga uppfylis. Rekognitionshemmanen hade deremot blifvit skattlagda och skatteköpta samt egdes med full eganderätt. Talaren fann det inkonseqvent af en föregåande talare, som alltid hyst friare åsigter i fråga om näringarve, att motsätta sig borttagande af ifrågavarande skatt. Talaren yrkade återremis: för undersökniogs erhållande, om ej ifrågavarande eftergift kunde utsträckas till bergsmän inom bergslag, isynnerhet de hvilkas hemman äro rotering underkastade. Hr Muren hade alltid yrkat: sådana fribeter, som haft till ändamål art skaffa staten större inkomster. Det vore således ingen inkonseqvens af tal., då hab nu ville behålla en beskattning, den han ansåge rättvis. Tal. hade ej ifrågasatt rekognitionsskogarnes återtagande, utan blott yttrat, att skogarne blifvit gifna, just på det bruken skulle kunna utgöra skatten. Hr Bodell hade voterat nej till skänken åt rotehållarne och gjorde på samma sätt till ifrågavarande eftergift. Hr Falhkem yrkade återremiss. Hr Gråå ansåg, att grundskatten blifvit ålagd, emedan kronan ansett-sig såsom jordegare. Då näringens produkt i senare tider blifvit till utförsel tillåten, vore behofvet af skattelindring mindre nu äb förr. Då vidare näringen ansenligt ökat sin produktion, och rekognitionsskogarne blifvit öfverlåtna på fördelaktiga vilkor, biföll tal. betänkandet. i Hr Henschen ansåg det enfaldigt att tro, att man genom bevillnipg skulle få ersättning för ifrågavarande eftergift. Hr Thome trodde att bevillning å bruk och fabriker skulle leda till bättre resultater än den å städernas näringsidkare. Då man eger behålla rekognitionshemman, äfven om bruksrörelsen nedlägges, så bevisade detta, att rekognitionshemmanen ej hade med skatten att göra. i Hr Danielsson trodde att resultatet af tackjern: tiondens upphäfvande ej skulle leda till förlust f statsverket. Att finna en rättvis grund för bevillningen borde ej vara så omöjligt. Ur statsekonomisk synpunkt yrkade tal. skattens borttagande. Då det skulle vara fråga om upphäfvande af roteringsfriheten i bergslag, så yrkade tal. återremiss, emedan i sådant fall samma skäl talade för ifrågavarande eftergift inom som utom bergslag. I Hr Lallerstedt erinrade, att fråga ej vore om e eftergift, utan blott om för ndrad grund för skatte utgående. All grundskatt vore ett näringstvång. Ståndet hade i flere andra frågor gillat grundsatsen att öfverflytta grundskatt fill bevillning. Vid anstäld voteriog bifölls utskottets förslag angående tackjernstillverkningen med 36 röster emot 24, som voro för återremiss. Utskottets afstyrkande till K. M:ts förslag om hammarskattens upphäfvande och tillstyrkande, att den nedsättes til! hälften, bifölls. ; Bifall till K. M:ts proposition yrkades af hrr Falhem, Ekelund och Björkman; återremiss af hrr Gahn, Berg och Thomå. Hrr Hesselgren och Bodell yrkade afslag å betänkandet. För bifall till betänkandet yttrade sig hrr Henschen och Muren. Litt. D:, angående mantalspenningarnes beräknanle, bifölls. Bondeståndet. I förmiddagens plenum, då statsutskottets utlåtanle n:r 39, aogående riksgäldskontorets förvaltnin, imder den sedan början af 1853-54 års riksdag förlutna tid, föredrogs, beslöt man till en början ati etänkandet skulle föredragas på det sätt, att om någon hade att göra någon anmärkning emot någod unkt i utlåtaudet han skulle densamma framställa, å att ståndet komme att om sådant särskilt besläta, nnanv utlåtardet föredrogs i sin helbet. Härefter ippträdde Sahlström emot utkottets yttrande i 28:de unkten och i syfte att godkänna fullmäktiges åtgärder i fråga om tillgodogörande af de medel, soni istlidne år från statskontoret öfverlemnades till riks: säldskontoret. Sedan åtskillige andra talare yttral ig i samma syfte, blef vid denna punkt beslutadt. Ut bondeståndet gillar fullmäktiges vidtagna åtgärdet ch lägger utskottets yttrande till handliogarne. Uni ler diskussionen härom hade Ola Månsson framställ iomärkninpgar äfven emot utskottets framställniog i 3:dje punkten, angående upplåniogen af de för jern! ägsanläggningar erforderliga medel, och med: sn: edning deraf biefväfren vidsdenna punkt beslutadt, tt ståndet godkänner fullmäktiges åtgärder härutinnar, Jet efriga af utlåtandet bifölls. sälg Lagutskotteis bet nkande p:r 16, som afstyrker d f Jobaures Holm från Jönköpings län väckt motion m föräuvdring af den genom Jag faststälda arfsord: ingen, bifölls utav diskussion. Samma utskotts betänkande n:r 17, som afstyrker Nr AVSER ERAN AKS EAA RO TAR on ng sen var det en allmänt gängse tro. på bans id, att han på fädernet bärgtemmede från en NER EV Eg SF -— 1 I