Aftonbladet – 7 mars 1857, sida 3

gen var det en allmänt gängse tro. på hans tid, att hap på fädernet bärstammade från en charkuterihandlande, ven för min del ante. ger jag, att denna mening uppkommit derigenom. att mannen sjelf antag det originelt att tillskrifva sig en dylik härkomsat. Hvad som är säkert är, att han gjorde sig stort be. svär att genom sina saxnsagör styrka folk i denna öfvertygelse.. Hade han rämt sin bärkomst, hade det varit nästan detsamma som art å, att han var rik, mycket nk. Derjemte var han en vällusting, en epikurå. Rikedom och sinnlighet trifvas bra tillsammans, men han var något ännu mer, han var en omtyckt författare, en kunnig och skicklig öfversättare, ja en snillrik man, hvilket, såman vet, icke är någon nödvändig följd af rikedom. — Han hade stort rykte om sig i Paris, men innan jag vidare talar om honom, vill jag nämna några ord om hans familj. Jag känner icke någoa annan familj, efter hvilken man har så många qvickheter att förtäla. Hans farfar hade ett dödssätt, värdigt en man tillhörsnde den familj, inom hvilken författaren till Yalmanach des gjurmanden skulle se dagsljuset. Detta arbete har nemiligen till författare just det originsl, om hvilket jag nu talar. I anledning af dödsfallet skref en af den aflidnes vänner ett notifikationsbref i följande ordalag: Den, stackars. hr de la Raynigre har åter varit uteätt för en indigestion, derigenom att han ätit en gåglefverpastej. Han dog deraf i morse. Det är ej första gången som detta händt honom. Han varen sådan läckergomn Ännu en annan anekdot tyckes vara okänd för sla Revue frangaisen. Fru de la Reynigre, originalets mor, härsternmade från en; ganska förnäm slägt..Hennes äktenskap med generalförpaktaren skulle e