Aftonbladet – 1 februari 1850, sida 3

alltför obehagligt intryck på publiken, för att framdeles kunna vågas. —U— TEATER. Saint-Martin Kanalen, skådespel i 5 akter och 7 tablåer, öfversättning; uppfördt å Mindre teatern. 4 Fem akter och sju tablåer!... Vi minnas den vördnadsvärda gamla frun, som då hon under ett changement i femte akten af )Barnhusbarnen fick höra att klockan gick på. elfva, förskräckt utbrast: Herre Gud, och vi ha de nio tablåerna qvar; det här spektaklet lär komma att räcka till midnatt! Om det sålunda är fara värdt att den tvetydiga underrättelsen om tablåerna kan från spektaklet afskrämma enfaldigt folk som fruktar att icke få komma hem och lägga sig i tid, så kan det vara en lockelse för andra. Vi hafva känt till en publik med: i allmänhet föga intresse för dramatisk konstnjutning men som en gång ifrigt sprang efter ett skådespel i nio akter; ty här föreställde de goda borgarena sig att de skulle erhålla valuta för sina penningar. För öfrigt må väl Mindre teatern tala om sina tablåer. I det förevarande skådespelet ha vi först en brädgård, så pittoresk en sådan kan vara. Nästa tablå framställer en vy af Paris från kajen af Saint-Martin kanalen... ja, det måste vara det gamla Paris, denna dunkla massa af ofasonliga byggnader med besynnerliga utsprång och ofantliga skorstenar. Tredje tablån är en kajuta, präktig interiör: skinnrocken på väggen, de mjuka kuddarne, de fina lakanen, de lätta täckena i kojerna, alltsammans är -måladt!... Man bör göra rättvisa åt en teaterdirektions omsorger äfven i denna väg, om de ock någon gång gifva anledning till mindre gynnsamma betraktelser öfver beskaffenheten af den dramatiska poesi, som behöfver låna dekorationernas bistånd. I förbigående sagdt, är detta en anmärkning som lika mycket gäller våra originaldramaturger som de franska herrarne Dupeuty och Cormon, om hvilkas arbete här skulle talas. Vi komma nu dertill. Medan brädhbandlaren Laroche är stadd på en resa besökes hans brädgård bittida och sent af herr Martial, en vigilant ung man; som, under förevändning att vilja köpa en brädlast af Laroche, passar på läglighet att pröfva en falsk nyckel i låset till hans kassa. Hvem kan förmoda något sådant om den elegante herr Martial? Den gamle brädgårdsarbetaren Guillaume betraktar honom visserligen med misstänksamma blickar; men det kommer sig deraf att gubben fått i sitt bufvud att den präktige äfventyraren har sina afsigter på mamsell Clarisse, en ung flicka, som säges vara dotter till herr Laroche men som Guillaume älskar med en faders ömhet. Guillaume önskar en förening mellan Clarisse och herr Armand, bokhållaren i brädgården; och derföre ställer han sig, så ofta det bär till, i vägen för Martials förmodade planer, liknande sig vid en gammal gårdvar som skall bita den sprättiga herrn i vadorna — i fall han har några sådana. Den trogna gårdvaren är på villospår. Martial ville mamsell Clarisse ingenting för närvarande; men sedan mörkt blifvit inträda Martials kamrater — några inbrottstjufvar — i den öfvergifna -brädgården. Armand, bokhållaren, som hade sitt rum ofvanför. kassan, var för natten wlägsnad af den listige Martial, som lockat honom till sig med förespeglingen att skaffa honom n så fördelaktig anställning, att den unge manren snart nog skulle blifva i tillfälle att erbjuda Clarisse sin hand. Armand hade i Martials och några andra affärsmäns sällskap tillbragt natten rätt ansenämt; det är ännu icke så alldeles afgjordt med ans fördelaktiga anställning, men han hyser le bästa förhoppningar. Iett ögonblick ramlar ans luftslott för den förfärliga upptäckten att! stt inbroti skett i kassan, att 20,000 francsl lifvit bortstulna. Och herr Laroche väntas em i denna dag! : Jemte Laroches penningar hade tjufvarne ock-j å tillgripit en portfölj, som legat underst på votten i kassakistan. Portföljen innehåller nåra handlingar, som erinra Martial om -en hänlelse den han som gosse bevittnat. Laroche l ommer hem. Vid första blicken på honom genkänner Martial sin man; han hviskar ett: amn i hans öra och det befinnes att skurken l: Martial har den hederlige herr Laroche i sina dor. Å Laroche, denne man, lika aktad för sin red-l: ighet som fruktad för sin stränghet, hade medl. tt gräsligt brott grundlagt sin rikedom och sitt ( nseende. Han hade för tjugo år s2dan fört ett artyg och åtagit sig att derpå öfverflytta en olonist till Europa men under vägen. gjort keppsbrott och på en ensli ö mördat sin pasagerare för att åtkomma hans namn öch förmöenhet. Brottslingen trodde sig säker för upptäckt, y han hade sett fartygets besättning omkomma i ågorna; men en skeppsgosse hade räddat sig enom simmande, hade, gömd bakom klippora på ön, åsett mordet — och denne gosse var fartial. Laroche har stämt möte med Martial i. sin ajuta, och Martial infinner sig der, väl beväpad. Laroche betvingar sin oro och harm, bjuer Martial att dricka ett par glas, talar för-)y roligt med honom och ber honom dristigt nämr a priset för sin tystnad. Men som Martially itter sig öppnar sig golfvet under hans fötter!g ch han sjunker ner iSt. Martin-kanalens svar-v a djup. V Åfven denna scen bade haft ett vittne; detlä ar Clarisse, som kom för att mana godt förlg u k Pr PE rev kt FÅ AR KR b— 8 en stackars Armand, hvilken nyss blifvit körd å porten för sin oförsvarliga bortovaro om natn då stölden begicks. En dotter förråder icke sin far, men om Classe får veta att hon icke är Laroches dotter. ..!l: Förhållandet med hennes härkomst är följande. r en mördade Laroche hade haft en liten dotter, !n